inghar.blogg.se

I höstas förra året åkte min lillasyster och hennes kärlek till Gotland.
Jag förstod rätt tidigt, att det var något speciellt mellan dessa två. Det fanns en fantastisk härlig kemi emellan dessa tu, en länk, en energi som ingen av dem kunde avstå från. En glöd, en passion man sällan ser. En enorm kärlek och tillbedjan för varandra.
Jag känner nämligen igen den själv, det går bara inte att stoppa hur många hinder det än blir på vägen.

Åter till Gotland…
Min kära syster och hennes älskling hade begett sig för en härlig weekend till Gotland, en plats för avkoppling, en plats för spännande möten, mellan hav och land, mellan nutid möter dåtid men också mellan människor som njuter i varandras sällskap.

Jag misstänkte att det var något speciellt på gång. Jag kände det i varje tum av min kropp. Det låg som en spänning i luften runt mig. Det har alltid varit så att vi som syskon, jag och min syster, vi har haft som en stark länk och känner in varandras energier när det händer saker runt oss, nästan som enäggstvillingar gör.

Just den här dagen kände jag det enormt och fram på dagen kände jag att nu måste jag sända min syster ett speciellt musikstycke som jag och min man hade i kyrkan när vi vigdes. Det är en sång, en låt som betytt mycket för mig själv när jag träffade min Göran för 9 år sedan. En låt som jag pratat med min dotter om, att precis så här kan det kännas när man får en andra chans. Jag kände att jag bara måste skicka den. Spotify länken sändes snabbt iväg från min mobil det fick bli min länk till de kära tu på Gotland denna sena höstdag.

Tillbaka fick jag detta meddelande:
Nu sitter vi o storgrinar i en bil på Högklint Fin låt, allt det jag vill säga honom var där, o jaaa vi har kollat på lite ringar idag. Visste du?

Så underbart, jag kände det på mig…
Det fanns där i rymden, i ljuset, i kärleken, jag kände det enda hem till mig.

 

Tidigt i våras anlände sedan förfrågan om jag ville vara bröllopsvittne i juni, så fint att få vara med. Göran fick det hedrade uppdraget som toastmaster.
Men innan dess skulle en möhippa ordnas.

Blivande bruden hade inge aning när vi så dök upp en lördagsmorgon redan kvart i åtta. Med håret på ände och yrvaken undrade hon vem som bankade så ihärdigt på dörren. Med packlistan i högsta hugg fick hon några minuter på sig att ordna fram de saker hon behövde för dagen.

Första stoppet blev yogastudion där vi tillsammans fick vår livs hetaste och hottaste yogapass i 38 gradig värme.

 

 

En härlig dusch på det och sedan tog vi oss till Grand hotells fina lyxbrunch där vi serverades ett glas champagne först.

 

 

 

I timtal satt vi här och mös, pratade och umgicks, nya och gamla vänner. Presenter som förknippar dig med bruden dök upp och här hade min syster hur lätt som helst att para ihop oss med rätt gåva. 

 

 

 

Utanför Grand hotell dök det helt plötsligt upp folk som sprang, sprang… jisses vi hade hamnat mitt i Stockholm maraton och var omringade…

 

Och där stod den bilen vi skulle ta oss med, innanför snöret … ja vad ska man säga. Skulle vi skratta eller gråta.

Vi fick säga hej då till en av våra vänner som fick vänta ta ut sin bil…

Vi andra tog tunnelbanan för att hämta upp min bil för att sedan kunna ta oss tillbaka till Bålsta för att min syster skulle få byta kläder. Det visade sig nämligen att syrran skulle vara med och sjunga på kvällens gardenparty, KONSERT och BBQ Bring Out the Fire! Jag tog med mig brudens blivande man och sedan gick vi på konsert.

 

Efter konserten blev det champagne och mys.

 

Två veckor senare var det så dags att ta sig upp till Bålsta igen, denna gång var det dags för vigsel.

Förberedelserna först hemma var att ordna kläder

Lite skyltar fixades…

hitta en bra vers att läsa vid vigseln och skriva ett tal till brudparet. 

Versen går så här:
Idag dansar löven i trädens kronor 
De rör sig så rytmiskt till vindens musik 
Och vinden den sjunger om kärleken evig 
Och allt blir en lycklig och härlig rytmik

Den sjunger så vackert om kvinnan och mannen
Som avgett ett löfte att lova varann
Att älska varandra tills döden dem skiljer
Och alla kan se att dess kärlek är sann

Ja, kärleken är så förunderligt vacker
Ibland kan den stoppas av hinder ändå
Då måste man klara att snabbt ta sig över
Och visst blir det lättare om man är två

Vi önskar vårt brudpar all lycka och välgång
Och hoppas att hindren på vägen är få I
dag börjar resan i livet tillsammans
En vandring så innerligt vacker att gå

Idag skall vi fira med sång och med glädje
Vi sjunger med löven till vindens musik
Vi sjunger som vinden om kärleken evig
Och allt i en lycklig och härlig rytmik!

Av: Helena Lundberg

Sedan var det dags för årets skolavslutning...

sedan tog vi bilen upp till Bålsta...
Vi var flera ur storfamiljen som möttes upp för att finnas på plats vid den fina tilldragelsen.

Dukning, blommor och grönt…

Sedan var det dags att ta emot gästerna, vänner och familj.

Vilken energi, glädje, lycka och kärlek

 

 

 

 

 

 

 

En av låtarna som spelades under vigseln var så: Visst finns mirakel…
Det var så vackert och rörande.

Jag var lite spänd inför diktläsning och tal med det gick mycket bra.

OOOOOOO vilka härliga tal som hölls, fantastiska personliga och med själ i.

Nedan följer lite foton som talar för sig själv…

 

 

Här finner du mitt tal till brudparet:

Kära brudpar!
Kära Birgitta! Du är inte bara min lillasyster, du är också min finaste vän, en kamrat som jag kan vända mig till, prata med om allt, du har även varit en härlig musik och sångkamrat genom åren. En fantastisk moster till mina barn. Vi har haft drygt 45 kärleksfulla år tillsammans. Och har förhoppningsvis många år kvar. Vi har lärt oss mycket om och av varandra.

Du har nu funnit en fantastisk man, en livskamrat, en man som städar, en som vet och kan allt om såpa och rengöringsmedel, som lagar mat, en man som är flitig och arbetsam och vågar ta i när och där det behövs, en man som vet vad gaspedalen sitter, en man som älskar livet, havet och båtar, en man som sprider glädje, en man som tycker om kramar, en man som lärt sig dricka bubbel, men framförallt en man som bryr sig om dig Birgitta och dina tre barn.

En man som vill underlätta för att just du ska orka i vardagen med det ofta tunga livspusslet som det innebär att vara både ödmjuk kärleksfull mamma och en blommande driven karriärs-kvinna.

Kära Mats,  jag har sett att du är en kärleksfull och stolt pappa till din egen dotter och det värmer i hjärtat att se hur god och varm du är även mot Birgittas barn. Vilka fantastiska egenskaper du har Mats, som lyckats fånga min älskade syster Birgitta.

Och som Suzzie Tapper sjunger: Visst finns mirakel... Ni har nu öppnat dörrar ni inte visste fanns, en dörr till livet, ni fick en andra chans. Allt blir så enkelt och så självklart, så skrämmande och underbart...

Till Birgitta säger jag - Håll hårt i Mats, men håll inte för hårt, ni behöver båda lite egentid. Då kommer ni att bli mycket lyckliga tillsammans. Ni har framtiden framför er, älska varandra med ödmjukhet.

Att älska varandra mer än ni kan förstå Att bära varandra när man inte orkar gå Att sedan ge sin kärlek till varann, ja då kan livet förändras brutalt.

Birgitta och Mats jag önskar er all lyckan

Nu vill jag att vi alla lyfter våra glas, jag vill utbringa ett fyrfaldigt leve för herr o fru Durenäs. Länge leve dom! HURRA!!