inghar.blogg.se

Just nu känns det bara som ett knytnävsslag i magen. Vi hade massor av planer tillsammans... Som han uttryckte det vi skulle ju bli gamla ihop. 

Det finns många känslor att känna i detta kaos. Sorg, förtvivlan, frustration, förståelse, acceptans, lurad, kärlek, sedan växer hornen ut och man blir lite arg. Arg på vad?  Att man inte var förberedd, att man inte såg det hända, att vi inte klarade det.  

Jag måste vända min frustration och sårbarhet till något positivt som att komma igång ordentligt med träning, att äta hälsosamt och att sova ordentligt.  Jag måste tänka på mig själv för att inte gå under. Att inte bli en våt fläck. 

Om en månad, 1/7 flyttar alltså min stora kärlek ut från vårt fantastiska boende. Med sig tar han hälften av bohaget. Och nu kan vi konstatera och inse vart vinsten av huspengarna kommer att gå... Till att skapa nya hem igen. Resorna får vi stå över... Än så länge iallafall. 

Tänk vad livet kan förändra sig snabbt. Från en dag till en annan. 

Ibland tänker jag på människor i krig eller på föräldrar i sorg av ett barn som blivit svårt döende, sjuka eller skadade i trafiken. Trauman som sitter kvar, kanske i ett helt liv. 

Jag inser nu att jag behöver tid... Tid att läka.  

Man får vara öppen och tacksam för alla upplevelser som händer i ens liv, det ger erfarenhet och lärdom. Även om alla händelser i livet inte är så roliga. Men vad fan skulle jag lära mig på detta tro??? 😩 av att älska. 

Jag älskar.... älskar jag är det fullt ut, helt ohämmat och alldeles hängivet.   För det blir en del av mig... Som en cell från honom som delar sig bland mina och flätas samman.  Jag känner hans smärta lika väl som min egen. 

• Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så. (Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)