Oj, vad tiden rusar på...
Oj, vad tiden far iväg med oss!
Jäkla Corona-år, allt har faktiskt känts gaska pissigt och tråkigt. Vi, jag och gubben, fick sjukdomen ganska lindrigt i början på december, nästan som en vanlig förkylning och någon enstaka dag med feber. 😷 Trodde därmed att det här gick ganska obemärkt
förbi och var väl inget.
Efter jul och nyår blev jag sämre i min andning fick söka upp vården. Astman hade blivit riktigt djup och jag fick fyrdubbla dosen av både astma och allergimedicinen under några veckor. Tröttheten var enorm. Varje dag på jobbet kändes oändligt lång
och jobbig och tröttheten gick inte att bli av med...
Den 7 januari kom så lille August och Göran blev farfar. Första barnbarnet hade nu kommit, så underbart härligt! Välkommen till världen! ❤️❤️❤️
Tre generationer på skype!
Vi fick även till en promenad ute i Partille. 👣
I mars firade 🥳 min älskade son 😍Christoffer sin 30 årsdag i Corona restrektionens andrum! Jag sjöng för full hals på Face Time och hoppades att hans dag skulle bli fantastiskt. Tänk vad åren går... ❤️❤️❤️
Nu äntligen börjar även kroppen med sin evinnerliga tröttheten att återhämta sig. 🥴
Dagarna ljusnar och även kvällarna blir klarare, varmare och gemytligare. Betydligt lättare att ta sig ut på en lång kvällspromenad. Halmstad är mycket vacker längst med Nissan. ❤️
I lördags passade vi på att fira och njuta lite extra av helgen. Vi slank in på en härlig underbar frukost på ett av de många hotellen i stan. Hotellfrukost är något alldeles extra eller vad tycker du?
Hoppas er vinter har varit bra! Nu längtar vi till värme, sol och sommar med ljusare tider. ☀️🥰