Hattar, hattar och hattar...

Jag har alltid haft en viss förkärlek till hattar…

Min blick finner alltid den där kvinnan eller herren i den eleganta hatten, det är som om ögat dras till dess exklusiva, tjusiga huvudbonader ute på stan.  Jag ratar eller godkänner utan omsvep.

Wikipedias  ”Hatt är en mer eller mindre styv huvudbonad med kulle och i regel ett brätte. Hatt används främst till skydd mot solen, köld och regn. Hattar förfärdigas av olika material till exempel filt och halm. Damhattar som bärs som prydnad görs ofta av tyg såsom siden, sammet med mera.”

Då jag själv ska välja accessoarer har jag funnit det alltför exklusivt för min egen klädkod att välja hatt men under vissa perioder i mitt liv har det känts helt rätt.

Då vi skulle lattja till det under en skolfotografering i årkurs 9 (Vallåsskolan) var vi några skolkamrater som tydligen ville synas lite extra och tog då tillfället i akt. Jag valde en av pappas gamla fina hattar som han hade på sig i tjugoårsåldern. Jag stoltserade gärna i denna minns jag.

 
Djärv som jag var under ett år som tjugoåring, då jag bodde och var au-pair i England, utanför London kändes det häftigt att kunna spatsera längst  Piccadilly Circus, Oxford Street och Covent Garden i egenköpt röd yllehatt.  Det kändes helt ok och ganska häftigt att befinna sig i en av världens häftiga och modemedvetna städer.

När jag sedan själv fick barn sydde jag gärna fina hemmasydda kläder till dem, kanske till barnens förtret.  Precis som min egen mamma matchade jag gärna färger och tyger så att man verkligen kunde se vilken familj barnen kom ifrån. Alla i lika färgkombinationer… hi hi. 

Oftast fick lilla Carolina en matchande hatt som förgyllde hela utstyrseln… så gulligt så.

Senare under hennes tid som aktiv dansare i både boggie woogie  och Lindy hopp hade jag lyckan att få sy upp små härliga exklusiva huvudbonader med matchande kläder.

Ja på något vis har tillfredställelsen för huvudbonader hållits under kontroll tills idag … 
I mitt arbete med barn har det alltid funnits tillfälle till att spöka ut sig lite i olika sorters huvudbonader. 

 

Jag tycker dock det är riktigt kallt ute och mössa är ett måste just nu… jag hittar inte någon jag trivs i och har svårt att bara använda huvan på jackan… den begränsar även synen.

Äntligen har jag möjlighet och chans att leta efter en riktig pärla till huvudbonad.  Jag har gått i och ut ur alla sorters affärer inne i stan och jag hittar inget som passar. Tillslut letar jag på nätet och hittar en unik liten butik med en modist som har en ateljé´ med hattar och ramar i Halmstad. Jag tänker att gör ett besök annars får jag väl söka på nätet och skicka efter en kanske…

Jag kastar mig på cykeln och trampar så iväg och finner denna härliga lilla butik: http://www.hattar-ramar.se/

Jag hade hoppats på en fårskinns pillerburk… men hur jag än letar så finner jag ingen som den jag har i min tanke. Tänker nästan ge upp och tycker inte alls att det finns så mycket hattar att välja på som jag önskat… jag ger det dock en chans, så där står jag… tar på och av hattar… och finner tillslut denna lilla pärla…  

 
Bosse Lidén

Vad söt Göran var. Jag såg att han sviktade från hatt. Först trodde jag att det var Lasse Holm på cykeln.
I en storstad där man inte känner någon är det betydligt lättare att våga sticka ut eller vara sig själv. Det sistnämnda tycker jag är viktigast.
Barnen trivs säkert med sin Ingela Bus.
Kram Bobo
Ps. Jag väntar några år till.

Svar: Ha ha ha! :D
Ingela Harrysson