inghar.blogg.se

Jag vaknar som alltid mycket tidigt … även denna speciella dag, vår bröllopsdag.  Dagen ligger ännu helt orörd.... 

 

Vädret har under vecka varit helt fantastiskt på Mallorca. Ännu är det mörkt och solen har ännu inte gått upp för att skina in genom fönstret och jag känner pirret stiga i magen. Är jag nervös? Nä, jag tror inte det… men en ödmjuk förväntan infinner sig mycket tidigt.  En härlig dusch, sminkning och sedan på med de fina kläderna, därefter en underbart god frukost på hotellet tillsammans. 

 

Sedan bär det iväg 6 mil till staden Palma i  bilen vi hyrt över dagen. Oj, himmelen öppnar sig med regn och åska... Vad månne det bliva av detta äktenskap? Vilken tur att vi tog kyrkan och inte stranden, men skulle vi nu hitta fram till Kyrkan? 

Kartan finns med i väskan… lika så alla papper, hindersprövning, pass, blanketter och musiken och ringarna. Telefonen är ett fantastiskt verktyg när det gäller att navigera på vägarna. 

 

Väl framme i Palma letar vi oss i sakta mak fram till kyrkan, samtidigt spricker det upp och solen finns där igen...

 

 

Vi har tidigare under veckan letat runt efter en blomsteraffär i Cala D"or, det var inte lätt ska jag säga.  Däremot souvenirer, hattar och kosmetika hittar man överallt. Tillslut fick vi ge oss och jag mailade desperat kyrkan och lät dem erbjuda sin hjälp. Deras florist har nu sett till att det fanns en blombukett som passade mitt önskemål. Orkidéer och murgröna i en enkel liten bukett.  Den blev större än vad jag trott... hi hi!

 

Väl framme vid Svenska kyrkan hinner vi även med en fika före vigselsamtalet. Svenskt kaffe som Göran älskar. Sedan var det bara att vänta in den stora händelsen… 

 

Så underbart att få vandra fram längst mittgången hand i hand tillsammans med Göran… Min blivande man… 

Väl framme sjöng Suzzie Tapper till mitt hjärta Visst finns mirakel 

Och det vet vi ju alla, att visst finns det mirakel!  För för mig är det faktiskt du, Göran.  

 

Framme vid altaret stod så vår präst för att ta emot… 

Vigseln är en vanlig traditionell vigsel, precis samma som kan ske hemma i Sverige. 

 

Under vigseln sjöng även Kenny Rogers för oss, Have I told you lately that I love you? 

Denna låt har följt mig och Göran under våra dryga fem år tillsammans.

 

På fingret finns nu en ring som jag har stor kärlek och ömhet till, inte bara för att jag nu vigs till min stora kärlek, utan även för att min mamma finns med i denna ring. 

 

Jag minns det mycket väl... Sedan slutet på sextio- eller början på sjuttiotalet har den stora vita safiren legat på bomull i en liten fin rosa ask i mammas smyckeskrin i garderoben… för att kanske en dag kunna få en tjusig fattning och kanske hamna i något fantastiskt smycke. Safiren har min pappas kära bror Birger köpt med sig hem från en av sina långa resor på de sju haven. Och där har den sedan legat i alla dessa år och väntat och väntat… tills nu. Mamma, du fick aldrig se den i sin praktfullhet. Men nu, Äntligen! 

Tack mamma, du finns alltid med mig, även idag. 

 

 

Solja Aldén stod så där i skymundan i skuggorna och sjunger med en så fantastisk röst Du är allt… 

 

Sedan serverades det sedan kava, mousserande vitt vin… Nu skålar vi för att vi äntligen är man och hustru.  Vilken underbar dag...

️