Sorg, förtvivlan i förändringens vindar
Av olika anledningar i våra familjeliv så väljer vi nu att flytta isär.
Det innebär en flytt för Görans del. Jag blir kvar i drömlägenheten ännu ett tag. Hoppas på att jag rent ekonomiskt ska klara förändringens vindar, få bo kvar.
Just nu känns det bara som ett knytnävsslag i magen. Vi hade massor av planer tillsammans... Som han uttryckte det vi skulle ju bli gamla ihop.
Det finns många känslor att känna i detta kaos. Sorg, förtvivlan, frustration, förståelse, acceptans, lurad, kärlek, sedan växer hornen ut och man blir lite arg. Arg på vad? Att man inte var förberedd, att man inte såg det hända, att vi inte klarade det.
Jag måste vända min frustration och sårbarhet till något positivt som att komma igång ordentligt med träning, att äta hälsosamt och att sova ordentligt. Jag måste tänka på mig själv för att inte gå under. Att inte bli en våt fläck.
Om en månad, 1/7 flyttar alltså min stora kärlek ut från vårt fantastiska boende. Med sig tar han hälften av bohaget. Och nu kan vi konstatera och inse vart vinsten av huspengarna kommer att gå... Till att skapa nya hem igen. Resorna får vi stå över... Än så länge iallafall.
Tänk vad livet kan förändra sig snabbt. Från en dag till en annan.
Ibland tänker jag på människor i krig eller på föräldrar i sorg av ett barn som blivit svårt döende, sjuka eller skadade i trafiken. Trauman som sitter kvar, kanske i ett helt liv.
Jag inser nu att jag behöver tid... Tid att läka.
Man får vara öppen och tacksam för alla upplevelser som händer i ens liv, det ger erfarenhet och lärdom. Även om alla händelser i livet inte är så roliga. Men vad fan skulle jag lära mig på detta tro??? 😩 av att älska.
Jag älskar.... älskar jag är det fullt ut, helt ohämmat och alldeles hängivet. För det blir en del av mig... Som en cell från honom som delar sig bland mina och flätas samman. Jag känner hans smärta lika väl som min egen.
Jag lever efter kärleksbudskap och den gyllene regeln... "gör mot andra som du själv vill bli behandlad"
I Buddistisk tro står det
- Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så. (Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)
Jag önskar nu av hela mitt hjärta att mitt livs kärlek ska få det bra. Kanske möts vi igen... en dag, ett liv...
Mitt i allt detta har jag fått erbjudande om nya tjänster. Inte dåligt! Mitt i allt kaos får jag ändå känna mig lite stärkt och attraktiv i yrkeslivet. Och jag ser mig själv kasta mig ut i framtidens förändring. Skapa mig något nytt... Ett nytt liv är på väg att växa fram. Ett nytt liv.... att älska.
Oj vad sorgligt. :( När jag läste rubriken stelnade jag till och jag hann börja tänka på andra hemska saker. Aldrig att jag kunde tänka de banorna som texten skulle visa sig handla om. Jag minns hur glad jag blev när jag gick med i Facebook 1 maj 2012 och fick Göran som vän och han berättade om vad som hänt honom på återträffen han egentligen inte tänkt gå på. Jag beklagar detta och en sida av mig hoppas att "orsaken" går att komma förbi/genom på något sätt. Styrkekramar till er båda två.