Att vara sambo med en brevbärare...
Eftersom min älskling är postare så har en viss förkärlek till allt som har med detta att göra. Vad vi än befinner oss så dras ögonen lite extra åt dessa fordon eller brevlådor och kanske även kollegor med en undran om hur de har det på sin arbetsplats, med sina rundor, brevmängd och mycket annat. Det gör mig absolut inget utan jag kan lugnt stilla ge mig till tåls och ibland förundras jag över hur Göran iakttar och överraskas över olika ting som denna yrkeskår ändock har gemensamt... leverans av post & brev säkert och tryggt till kunden.
Då vi var uppe i huvudstaden Stockholm för ett antal år sedan förundrades han över gamla stans postmuseum. När vi var ute på sommarsemester och besökte goda vänner på en liten ö utanför Fjällbacka charmerades han av postbåten...
I Italien häpnade han av Postlådornas graciösa utformningar samt de extremt små postbilarna på bla. Capri. Jag själv blev alldeles betagen i de smala gränderna fram till bostadsantréerna där brevlådorna oftast fanns... annars lämnades breven fint ihoprullade i de fina grindarna. 
Postkontoret på Capri såg helt klart mysigt ut.
Här fanns även postbilar i miniformat.
och mopeder.
Snyggare än de vi har konstaterade Göran.
Amalfis postkontor...
Det här distriktet kunde Göran tänka sig att ta över, Positano.
Tänk att springa runt i alla dessa trappor...
Kanske bäst att sätta sig ett tag...
Eller kanske jobba i världens minsta land Vatikanstaten som hade eget postkontor....
Mycket post ta hand om, avstämplade i Vatikanstaten, här utanför Peterskyrkan.
Min charmanta sambo påminner och har en viss likhet med denna figur... Jag vet inte varför?
Kanske denna hatt skulle passa bättre i sommarvärmen på Capri...
Värsta mardrömmen för en postare... När man en dag blir uttjänt eller??