Änglar finns men de är små...
Oj, oj, oj vad tider rusar iväg!
Mycket har hunnit ske sedan jag sist skrev här och jag måste erkänna att även om jag känt att bloggen legat lite som ett ok över mig tidigare har jag nu omprioriterat saker i mitt liv under hösten.
En mage som har trasslat rätt mycket och där jag känt mig som en upplåsbar spärrballong där tarmarna och magsäcken har ömmat rejält… rejält är kanske bara förnamnet när jag tänker tillbaka på de senaste månaderna…. gör att man måste prioritera.
Flera undersökningar på olika kliniker där magen stått i centrum har det dessutom blivit. Tillslut gjordes även en gastroskopi…
En erfarenhet rikare kan man säga att jag blev.
Säger bara en sak: Huga!
Jag trodde jag skulle dö....
Okey det gick ganska fort, om man nu kan tala om att det går fort i denna situation…. men Jisses vad obehagligt.
Ingen bedövning och jag trodde verkligen att jag skulle spy över hela golvet... kräkreflexerna fungerade alltså precis som de skulle. Jag klöktes så till den milda grad att jag trodde att inälvorna skulle komma ut. Läkaren sa att någon bedövning inte behövs utan detta gör han 10 ggr om dagen.
Men det gör ju inte jag!!!!
Jag skrek på Jesus och läkaren sa att han var varken Jesus eller Gud men att allt såg bra ut både nere i magen och på väg ner och upp.
De togs även en massa blodprover på gluten, laktos och födoämnesallergi samt uppmanade mig att dricka mycket, äta och dricka saltrik-kost, så skulle NOG magen få ordning på min tarmflora.
Jag drömmer kanske inte mardrömmar om det längre men jag dör hellre än sväljer en trädgårdsslang en gång till.
Dock har jag ännu sluppit slangen där bak. Göran har däremot den erfarenheten och han meddelade krystat efteråt att det inte var någon höjdare. Men jag tror nog att jag klarat det hållet bättre... ha ha. Där finns inga kräkreflexer…. Man hulkar inte med rumpan om systemet är tomt.
Det viktigaste efteråt var att de inte hittade något skumt i min mage. Här går mina tankar till min bror som har det mycket tuff med sin magcancer. All styrka till honom.
Annars anser jag likt mina vänner att läkare överlag borde ha mer pedagogik i sin utbildning så att de muntligt kan möta alla sorters människor. Det finns på tok för många skrämmande exempel.
Jag fick senare besked om laktosintolerant och en mage som är mycket orolig och känslig.
Min dotter som läser till tandläkare och läser mycket medicin i sin utbildning rekommenderade direkt: Probiotika ska du äta mamma!
Jag funderade starkt ett tag på att bli vegan. Kanske växer det ut långa öron och tänder på mig då och då får man väl andra bekymmer kan jag tänka. Öronskabb och käkbölder är inget man vill ha... hi hi
Nä, det var bara att gå till Hälsokostaffären och handla.
Därefter bestämt jag mig för att försöka ta hjälp av att äta LCHF för att kanske lugna magen och om möjligt tappa de extra kilon som gjort sig ständigt påminda sedan jag som nykär i Göran druckit och ätit mig till det lilla extra.
Mindre roligt!
Jag hoppas magen lugnar sig snart för nog har det varit en rätt jobbig höst. Dessutom är jag otroligt trött och det är svårt att slå till bromsen eller plocka bort något som man så gärna vill göra. Jag har ofta tusen saker i luften och gärna många järn i elden samtidigt.
Dock Tyvärr var jag tvungen att göra en prioritering i gårkväll.
Jag var inte med vid den stora jubileumsfesten för Plönningevännerna från 1984. Som en vän skriver: tänk att en termin av mitt liv kunde berika mig med så mycket glädje, goa kompisar, samhörighet som ger gott resten av livet.
Istället var jag hemma och åt en omelett med bacon, tv-tittade på ett halvtamt Så mycket bättre, somnade nästan i soffan… då jag istället kunde ha festat loss på en go fika och trerätters middag, härliga samtal och skratt i goda vänner sällskap på Lögnäs Lantbrukshotell. Vissa prioriteringar suger!!!
Dock drömmer jag mig tillbaka och kunde inte under dagen låta bli att smygtitta på de gamla fotografierna... Då kom även de gamla slagdängorna tillbaka: Änglar finns men de är små, det är sällan de syns... men de finns uppe på hushåll, Vad har du i byxan Jan? osv.
Så här såg vi ut på den gamla goda tiden:
Jag har en lång favoritlista på min skärm som är över hundra namn lång. Jag har sett den där igelkotten så många gånger att jag idag funderade på att hoppa över denna utmärkta blogg som haft en lång paus. Vad många intressanta saker du för upp som jag känner igen. Inget kul men betydligt bättre med bakvägen. Hemskt att träffa en läkare som anser att det inte behövs bedövning. Jag gjorde det för tjugo år sedan men har inte glömt det. Efter det har jag upplevt många andra jobbiga undersökningar men trädgårdsslangen utan en bedövning som funkade ligger etta på min lista. Hoppas nu det blir ordning på din mage och att du har tid med att blogga. Du behövs här. Härliga bilder från förr.
Ps. Sedan när jag kommer in så står det änglar ... då börjar jag le. Precis som det står på mitt inlägg idag. Snälla Ingela! Jag har inte härmat dig. Kram Bosse