inghar.blogg.se

Jag hade förmånen att lätt bli gravid, det är det inte alla som har. Även om jag anser att det var ganska tufft att vara gravid första gången. Så har lyckan varit att kunna bli gravid. Jag har i hela mitt liv arbetat med barn på olika sätt. I förskolan som barnskötare, som au-pair, elevassistent, vikarie i skolan, som barnledare inom kyrkan, som pedagog på fritids, som lärare på skolan, och nu tillbaka som förskollärare i förskolan. Man kan säga att mitt liv har kretsat kring barn på många olika sätt. Jag älskar arbetet med barn.

Därför var lyckan total när jag själv kunde föda fram mina tre barn. Jag valde att få dem tätt, från den första sonen till den yngste är det tre år och fyra månader. Det är ganska tufft tempo kan man tycka men jag älskade det. Jag ville vara hemma med barnen så länge som jag hade möjlighet. Tyvärr är det sista barnet som kommer lite i kläm när man är tvungen att gå tillbaka för att bli försörjare igen. Jag älskade att gå hemma med barnen.

Leka, pyssla och greja… och man hann så mycket… sylta, safta, baka, sy, jag till och med stöpte ljus med barnen till julen. Vi hittade på massor av härliga saker tillsammans. Skulle det någon gång bli lite tråkigt kunde vi ta oss till öppna förskolan eller till biblioteket för en lite sagostund. Jag njöt och jag tror att barnen gjorde detsamma. När jag väl började arbeta igen så försökte vi ändå lirka och knixa med tider för att få vara hemma så mycket som möjligt med barnen. Man hade förmånen att under några tillfällen få ta ut extra dagar från försäkringskassan för att vara med på förskolan och skolan för att se verksamheten där barnen vistades i under dagarna.

Dagens samhälle har inte dessa förmåner med kontaktdagar som fanns då.  Istället har regering och riksdag beslutat att alla barn har rätt till utbildning. 20 år senare har synen på föräldrars ansvar helt förändrats. Nu ska man lämna bort sina barn 15 timmar i veckan när man själv är hemma… Ibland tycker föräldrar att detta är för lite tid, utan vill helst lämna bort sina barn på heltid för att själv kunna förgylla sina dagar med egna aktiviteter så som gym och shopping. Föräldrar är så upptagna med sitt eget liv att när de hämtar har det fullt upp med sig själva. Flera gånger har jag sett föräldrar prata i mobiltelefon då de kommer in för att hämta, de hinner inte ens frågar hur barnen har haft det på förskolan, utan fortsätter prata under hela tiden som hämtningen sker…

Vi får knappt inga föräldrar till att komma på föräldramöten och håller vi öppethus så kommer möjligtvis en eller två föräldrar som stannar till lite extra vid hämtning.

I Läroplanen står det att: Vårdnadshavare har ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnen ska därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Föräldrarna ska ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan. Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är därför en förutsättning för barnens och föräldrarnas möjligheter till inflytande.

I dag kan man lämna bort sina barn på dagis, fritids, nattis, kyrkis, lekis, på varuhus, på gym.  Vi som vuxna kan tycka att tempot är hårt i samhället med övertider med mera. Det vi inte tänker på är våra små barn befinner sig i stora barngrupper under väldigt många timmar per dag.  Kan det vara värt detta. Jag är övertygad om att allt hänger ihop… varför lär sig inte barnen mer nu i skolan än vad vi gjorde som barn. Varför har läsinlärningen i skolan blivit sämre resultatmässigt. Vi har ett samhälle där multimedia och IT har kommit så nära och ändå så går resultaten ner. Hur många föräldrar orkar sitta ner med sina barn och läsa en härlig rolig saga, läsa läxor osv.   

Jag tycker att förskolan idag är riktigt bra, med engagerade och lyhörda pedagoger, om man bortser från storleken på grupper. Stressen i samhället är otrolig och jag önskar barnen fick mer tid med sina föräldrar.

Fortfarande än i dag längtar jag efter att få komma hem och rå om min familj. Att prata diskutera och göra saker tillsammans, det är kvalitetstid för mig.

Borde vi inte kunna dela med oss av vår tid. Om alla arbetade 6 timmarsdag skulle kanske alla få en plats i samhället. Alla unga och arbetslösa kunde komma in på arbeten och vi kanske inte skulle stressa ihjäl oss och våra barn skulle må så mycket bättre. Kanske våra barn också hade hållit sig friskare och fått ett bättre immunförsvar… Vad tror du?