inghar.blogg.se

om mig själv, mitt i livet

Knockin' on Heaven's Door strömmar ut på rejält hög volym

Publicerad 2017-10-27 17:30:00 i Inlägg,

Knockin' on Heaven's Door strömmar ut på rejält hög volym och det är  Guns N´ Roses som lite soft men ända lite hårdrockigt ger den första inramningen i St:a Katarina kapell.

 💛 Kistan är täckt med en fin blå svepning och ett stort hjärta med gula rosor pryder den.  💛 Ljuset brinner med en klar låga i ett fint glashjärta...  💛 Det strålande bloss som lyste för oss tar slut, de brinner sakta ut!  💛 

 

Det är mycket musik som tillägnas och som är förknippad med min bror… 

Dagen är kommen då vi vi alltså tar avsked av min lillebror Peter. 💛
Han har själv varit till begravningsentreprenör och talat om hur han vill ha det...  Han tyckte om gult... 💛

Mina tankar går tillbaka genom åren… Peter har alltid varit lång, stilig och sett ganska bra ut. Som barn såg han lite äldre ut han var. Plötsligt minns jag tydligt när han gick i fjärde klass på Vallåsskolan, jag gick då i sjätte. Mina klasskamrater tyckte han var otroligt snygg även om han var lite yngre kan man tycka. När vi gick till matsalen var min brors klass redan på plats.

Utanför matsalen hängde jackor i långa rader… min lillebrors fräcka mockajacka, en gammal avlagd rock från våra föräldrars generation.  Flera tjejer i min klass visste vilken jacka som var hans…  snygg, ganska sliten och tuff på de tiden. Mina klasskompisar slängde förtjusande kommentarer om Peter och smekte, luktade och tog på hans jacka när vi gick förbi. Det var som om dom paxade Peter, utan att han visste om det, så där i smyg. Detta var en procedur som återkom varje dag när vi gick till matsalen. Även senare under ungdomsåren var det många av mina goda vänner som var intresserade av min bror, man visste inte om de ville vara mina vänner eller om de bara ville komma lite närmare Peter. Hi Hi!  💛

Jag minns vår uppväxt som ganska trygg och älskvärd. Jag och Peter var närmast i ålder av syskonskaran på 4, och vi gjorde mycket saker ihop. Spelade pingis i källaren och hade IFK Halmstad som friidrottsförening tillsammans, spelade badminton och hade även scouter ihop. Lite längre upp i ålder hade vi även MC-klubben, HTC tillsammans. Ja! under hela 80-talet hade vi många, många gemensamma nära goda vänner. Flera av dem har även följt med oss genom åren.

 

 

Många av våra gamla vänner finns även på plats här i kapellet idag…  💛 

Min bror var en levnadsglad prick. Han älskade sina barn, Sofie, Pontus samt sitt bonusbarn Sonny och inte minst sin älskade Hanne.  💛

Han var en stor man med ett stort hjärta och man föll gärna in i hans stora famn för att få sig en bamsekram.

Han var även extra vuxen till min yngsta son Zebastian då han som 16-åring flyttade ner till Halmstad på egen hand innan jag kom efter.  Peter tog emot med stora famnen och lät Zebbe, hitte-ungen som han kallade honom, flytta in få bo hos honom och hans egna barn under nästan ett år då jag väntade på att avsluta mitt läsår med mina elever på en skola uppe i Trollhättan.  Det blev nästan som en återgäldning eftersom Peter själv som 16 åring flyttande in till mig i min första lägenhet då han ville gå klart gymnasiet i Halmstad när våra föräldrar och småsyskon återvände och flyttade tillbaka ner till Skåne. Detta gjorde oss än mer sammansvetsade som syskon.

 

Peter älskade att röra på sig, fortfarande spelade han gärna pingis, badminton på fritiden med polarna. Men kunde lika väl roa sig med lite musik-quiz , kortspel eller couronne-spel tillsammans med goda vänner samtidigt som de drack några bärs på hemmaplan. Vi blev ofta inbjuda att delta i lite musik-quiz och spel. På tillställningar hände det ofta att han bjöd upp till en härlig bugg både i vardagsrum eller på större fester.

Han älskade att krypa ner i en varm badtunna ute och tog då gärna en pilsner ihop med närmsta polarna samtidigt som de samtalade om Livet, Ja, det kunde bli allt mellan himmel och jord...

 

Musik var en stor del av hans liv.  Under årens lopp har han varit på Sweden Rock och andra Rockfestivaler. Speciellt blev vi påminda om hur han helt plötsligt dök upp i tv-soffan hos Svenska folket då en reporter gavs sig ut och gjorde ett inslag om festivaler i Sverige.  Min dotter Carolina satt då hemma med en kompis, pratade med tv ´n på i bakgrunden när hon helt plötsligt hör ett skrik, vänder sig om och får se sin morbror Peter (Gullefjun som hon alltid kallade honom, de hade alltid smeknamn på varandra Peter och mina barn) där han på bästa sändningstid vrålade ut ett avgrundsvrål som aldrig tycktes ta slut, rätt in i vardagsrummet från Sweden Rock.  

Ja! Var det rock så var det rock!

 

 

Peter älskade att vara på stranden och solen var hans källa till återhämtning.

Han var alltid brun och fin. Han åkte gärna med familj eller goda vänner på solsemester, detta kunde bli flera gånger per år.

 

Under de senare åren blev han även återfallsknutte och HD-drömmen gick i uppfyllelse.  

 

Under våren i år flyttade vår lillebror Ulf till Halmstad från vår födelsestad Malmö. Allt för att få vara nära vår kära bror så mycket som möjligt, vi trodde nog de skulle få lite längre tid tillsammans men jag vet att de fick fantastiska minnen tillsammans.   

 

Peter har arbetat hela sin yrkesverksamma tid på Järnverket(Celsa) som jag säger. Han slutade på Kattegattgymnasiet 1984. Han älskade sitt arbete och sina vänner där. Här kunde han också dela både sin sorg och sin glädje.

Jag frågade honom då och då om han hade någon att prata med under sin sjukdomstid. Sådant som kan vara tungt att bära själv. Han sa ofta att det har jag på mitt arbete och hos mina vänner. Han har haft många goda relationer som han kunde dela sin sjukdomsperiod med även om det måste vara otroligt jobbigt att veta att det bara går åt ett håll…. 

Jag tittar mig runt, Kapellet är full till sista plats, alla vänner är samlade för att ta ett sista farväl…  Så mycket folk och så mycket värme och kärlek!  💛

Under detta sista år har redan två goda vänner till Peter gott före, nu slipper de alla det avskyvärda cancerträsket… Peter har blivit väl omhändertagen på andra sidan.  Där kan de köra lite musik-quiz och ta ett glas vin tillsammans. Här finns även mamma som tar emot med stora famnen.

Håkan som är begravningsentreprenör läser en vackert dikt om en båt som sakta seglar iväg på sin sista färd. Många som står på kajen är ledsna och vinkar farväl, men han påminner också om att det finns andra som står och tar emot vid ankomsten vid slutdestinationen, den nya hamnen.  Därefter strömmar Simon & Garfunkel röster ut i kapellet med Bridge Over Troubled Water. Oändligt vackert men också otroligt sorgligt! Detta var Peters egen önskan att denna låt skulle få vara med.

Åter kommer minnen från barndomen, denna låt gick ofta på hög volym i vårt föräldrahem på 70-talet, det var mammas älsklingslåt. Min syster Birgitta och jag sjöng denna tillsammans med vår kör på vår mammas begravning för precis 15 år sedan. 

Nu tar Jag och min lillasyster Birgitta avsked på vårt eget vis…  På det vis som vi kan uttrycka oss genom musik och sång. 💛

Till Peters ära sjöng vi Ljuset av Björn Afzelius och tack och lov rösten höll...

 

 
 
 
 
 
 
 💛  Jag vill nu uttrycka min stora kärlek och tack till alla er som var med vid vårt sista avsked av min lillebror, och varmt och stort tack till alla som genom Peter Harrysson namn skänkt gåvor till Cancerfonder.  💛 
 
 
💛   Vila i frid Peter!  💛
 

 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2017-10-27 19:48:19

Hej, så fint och så sorgligt. Livet är ömtåligt och ibland kort. Tur vi har minnen som gör att de som inte går på jorden ändå är med oss jämt.
Stor kram till dig och familjen.
Camilla

Svar: Tack Camilla! Ja visst är det så att minnen finns kvar, det är det som gör att vi lever vidare bland vänner och familj. ♥️
Ingela Harrysson

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Ingela
Ingela

Om mig:

Välkommen till mig, en kvinna i sina bästa år som lystrar till namnet Ingela, mamma, fröken samt även rockfröken.
Jobbar som lärare åk 1-3 på en skola i Halmstad. Jag har återvänt och bor i min gamla ungdoms hemstad Halmstad sedan 2011 och bloggar om mig själv och om att vara mitt i livet.
I familjen ingår Göran min älskade man (gammal klasskamrat sedan 9:an på Vallåsskolan) och Christoffer 26, Carolina 25, Zebastian 23 som är mina utflugna barn samt Pontus 26, Hannes 20 även de utflugna och Sanna 17 som är Görans barn och mina bonus-barn.
Denna blogg är min och därför bestämmer jag själv om mina inlägg. Jag pratar ibland gott om både barn och mig själv. För vissa är mina inlägg väldigt roliga, för andra totalt ointressanta.

Är du med på bild och vill plockas bort så säg till.

Om

Min profilbild


Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela