inghar.blogg.se

om mig själv, mitt i livet

Änglar finns men de är små...

Publicerad 2014-10-26 16:21:37 i Inlägg,

Oj, oj, oj vad tider rusar iväg!

Mycket har hunnit ske sedan jag sist skrev här och jag måste erkänna att även om jag känt att bloggen legat lite som ett ok över mig tidigare har jag nu omprioriterat saker i mitt liv under hösten.

En mage som har trasslat rätt mycket och där jag känt mig som en upplåsbar spärrballong där tarmarna och magsäcken har ömmat rejält… rejält är kanske bara förnamnet när jag tänker tillbaka på de senaste månaderna…. gör att man måste prioritera.

Flera undersökningar på olika kliniker där magen stått i centrum har det dessutom blivit. Tillslut gjordes även en gastroskopi…

En erfarenhet rikare kan man säga att jag blev.

Säger bara en sak: Huga!

Jag trodde jag skulle dö....

Okey det gick ganska fort, om man nu kan tala om att det går fort i denna situation….  men Jisses vad obehagligt.

Ingen bedövning och jag trodde verkligen att jag skulle spy över hela golvet... kräkreflexerna fungerade alltså precis som de skulle.  Jag klöktes så till den milda grad att jag trodde att inälvorna skulle komma ut.   Läkaren sa att någon bedövning inte behövs utan detta gör han 10 ggr om dagen.

Men det gör ju inte jag!!!!

Jag skrek på Jesus och läkaren sa att han var varken Jesus eller Gud men att allt såg bra ut både nere i magen och på väg ner och upp.

De togs även en massa blodprover på gluten, laktos och födoämnesallergi samt uppmanade mig att dricka mycket, äta och dricka saltrik-kost, så skulle NOG magen få ordning på min tarmflora.

Jag drömmer kanske inte mardrömmar om det längre men jag dör hellre än sväljer en trädgårdsslang en gång till.

Dock har jag ännu sluppit slangen där bak.  Göran har däremot den erfarenheten och han meddelade krystat efteråt att det inte var någon höjdare.  Men jag tror nog att jag klarat det hållet bättre...  ha ha. Där finns inga kräkreflexer…. Man hulkar inte med rumpan om systemet är tomt. 

Det viktigaste efteråt var att de inte hittade något skumt i min mage. Här går mina tankar till min bror som har det mycket tuff med sin magcancer. All styrka till honom.

Annars anser jag likt mina vänner att läkare överlag borde ha mer pedagogik i sin utbildning så att de muntligt kan möta alla sorters människor. Det finns på tok för många skrämmande exempel.

Jag fick senare besked om laktosintolerant och en mage som är mycket orolig och känslig.

Min dotter som läser till tandläkare och läser mycket medicin i sin utbildning rekommenderade direkt: Probiotika ska du äta mamma!

Jag funderade starkt ett tag på att bli vegan. Kanske växer det ut långa öron och tänder på mig då och då får man väl andra bekymmer kan jag tänka. Öronskabb och käkbölder är inget man vill ha... hi hi

Nä, det var bara att gå till Hälsokostaffären och handla.

Därefter bestämt jag mig för att försöka ta hjälp av att äta LCHF för att kanske lugna magen och om möjligt tappa de extra kilon som gjort sig ständigt påminda sedan jag som nykär i Göran druckit och ätit mig till det lilla extra.

Mindre roligt! 

Jag hoppas magen lugnar sig snart för nog har det varit en rätt jobbig höst. Dessutom är jag otroligt trött och det är svårt att slå till bromsen eller plocka bort något som man så gärna vill göra. Jag har ofta tusen saker i luften och gärna många järn i elden samtidigt.

Dock Tyvärr var jag tvungen att göra en prioritering i gårkväll.

Jag var inte med vid den stora jubileumsfesten för Plönningevännerna från 1984.  Som en vän skriver: tänk att en termin av mitt liv kunde berika mig med så mycket glädje, goa kompisar, samhörighet som ger gott resten av livet.  

Istället var jag hemma och åt en omelett med bacon, tv-tittade på ett halvtamt Så mycket bättre, somnade nästan i soffan… då jag istället kunde ha festat loss på en go fika och trerätters middag, härliga samtal och skratt i goda vänner sällskap på Lögnäs Lantbrukshotell.   Vissa prioriteringar suger!!!

Dock drömmer jag mig tillbaka och kunde inte under dagen låta bli att smygtitta på de gamla fotografierna... Då kom även de gamla slagdängorna tillbaka: Änglar finns men de är små, det är sällan de syns... men de finns uppe på hushåll, Vad har du i byxan Jan? osv. 

Så här såg vi ut på den gamla goda tiden: 

 
 
 
 
 
 

Människors ord och bilder....

Publicerad 2014-10-26 12:54:42 i Inlägg,

Blogginlägg kan vara ganska utlämnande …

Idag har jag fått det bevisat för mig att människors ord och bilder kapas, förändras och manipuleras på ett sätt som kränker och kanske skadar….  

En kär bloggvän har gjort ett inlägg på sin blogg där har han satt ord på det som jag varit orolig för och som jag varit rädd kunde ske.

Nätmobbing där man får en obehaglig känsla i magen och upplever sig själv som en falsk skribent.

Det kan vara kul när man skämtar MED varandra som min kära vän skriver. Men man hänger inte ut främmande människor med bild och klipper och klistrar i texter så att bloggvännerna som läser ska bli vilseledda och i sin tur fortsätta mobbingen på sina egna bloggar.  http://bosseliden.wordpress.com/ 

Huga!!!

Kanske du bör tänka lite extra på vad du skriver och häver ur dig i inlägg och kommentarer i offentliga kommunikativa forum. Det skrivna ordet tolkas lätt annorlunda mot vad tanken var från början. 

När jag i min digitala bildbehandlingskurs lätt ser hur man genom retusch och olika kommandon kan förändra bilder med några lätta hjälpmedel så begriper jag hur otroligt lätt det också är att med några tryck på tangenterna vid datorn förändrar orden som "vänner" uttryckt sig med…. Detta kan ställa till enorma konsekvenser, utspel och kränkningar för många... den enskilda människan, dennes familj, vänner osv.

Här har vi lånat en känd politikers ansikte och valreklam... med hjälp av ett foto på min kära sambo manipulerade vi fotot till en annan bild och med ett tryckande på tangenterna och med en annan text kan man få ett helt annat syfte…

Detta bara för att skoja lite och se vad man kan göra…. Jisses vad manipulerad man kan bli…  och kanske för vissa vara rätt kränkande...  

Precis som Bobo skriver: Mitt råd är att ni där ute är rädda om varandra. <3 

 
 
 

Ingela
Ingela

Om mig:

Välkommen till mig, en kvinna i sina bästa år som lystrar till namnet Ingela, mamma, fröken samt även rockfröken.
Jobbar som lärare åk 1-3 på en skola i Halmstad. Jag har återvänt och bor i min gamla ungdoms hemstad Halmstad sedan 2011 och bloggar om mig själv och om att vara mitt i livet.
I familjen ingår Göran min älskade man (gammal klasskamrat sedan 9:an på Vallåsskolan) och Christoffer 26, Carolina 25, Zebastian 23 som är mina utflugna barn samt Pontus 26, Hannes 20 även de utflugna och Sanna 17 som är Görans barn och mina bonus-barn.
Denna blogg är min och därför bestämmer jag själv om mina inlägg. Jag pratar ibland gott om både barn och mig själv. För vissa är mina inlägg väldigt roliga, för andra totalt ointressanta.

Är du med på bild och vill plockas bort så säg till.

Om

Min profilbild



Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela