inghar.blogg.se

om mig själv, mitt i livet

Presenten levereras

Publicerad 2013-11-30 20:08:23 i Inlägg,

Dagen är inne då min kära syster skulle få sin födelsedagspresent.

Det var i somras som min lillasyster fyllde jämt. På ett magiskt sätt passerat hon då i ålder både mig och mamma, om hon nu hade levt, mamma sa alltid att hon var 27 år i sinnet, det var bara kroppen som åldrades, och det på ett mycket märkligt sätt och jag håller med henne. Kroppen håller sig inte i form och ansiktet som möter mig i spegeln är inte riktigt det som jag känner igen.

Sms gick till systra mi: Jag hämtar dig med bilen kvart i tio, då ska du vara klar! Puss :D <3

Färden gick in till stan där första anhalten blev till

Ljusmassage

En unik massage som utförs med smält varm olja från ett aromatiskt ljus. En ädel sammansättning av ingredienser vårdar din hud med rikedom och näring samt ger uppstramning och lenhet. Det magiska i denna behandling är kombinationen av massage och aromaterapi.

 

Här mådde vi mycket gott…

Lite däst känner man sig efter, lite vätska och lite fix på toaletten sedan fortsatte vi ut på stan för lite shopping.

Sedan blev vi sugna på lite lunch…

 

Börje Olssons skafferi lät oss smaka på mycket gott. 

Ut på stan igen…

Ut och in i olika affärer. Tror nog syrran fick tag på lite julklappar till sina barn… säger inte vad och till vem! 

 Dagen slutade på Roberts café med en go fika innan systra mi fick skjuts hem igen till familjen där kvällsmaten skulle gå i tacofestens tecken. 
 
Själv fick jag sätta mig tillbords och fick en fantastisk bakad potatis. 
 Och nu blir det Så mycket bättre med Agnes. 
 
 
 

Ombudsträff...

Publicerad 2013-11-27 22:00:06 i Inlägg,

I dag har jag tillbringat en härligt trevlig eftermiddag med Lärarförbundet och terminens sista ombudsträff här i Halmstad.

 Dagen till ära förlagd till arenhallen där även kvällens match skulle gå.

På agendan fick vi information om legitimationsfrågor, budget, lönekriterier m.m.

 

HK Drotts tränare Ulf Sivertsson (min gamla klasskamrat från barnskötarutbildningen) pratar ledarskap och taktik inför kvällens match.

En otroligt god buffé serverades innan match mot Gorenje i Champions league .

Trevligt sällskap...
 

Minnen gör att jag svävade bort i tankarna till sporthallen och gamla ishallen i slutet på 70- och 80 talet. Slutspelsmatcher där hela läktarna vibrerade av förväntan och jubel.

Många stora namn som: Ola Lindgren, Thomas Sivertsson, Göran Bengtsson, Jörgen Abrahamsson, Tomas Gustafsson, Bengt Johansson

HK Drott dominerade Allsvenskan igenom hela 1978-1979 säsongen, men bara i slutet sjönk till 4: e plats, flyttade klubben sin playoffmatcher till Sannarpshallen , den lokala ishockeyrink, som blir en stor framgång med åskådarna med över 12.000 personer kommer att se matcherna, HK Drott vann sitt tredje svenska mästare titel efter en finalmatch. Många härliga hemmamatcher har jag sett under ungdomsåren. 

Dagens match gled Drott helt ur händerna. Gorenje briljerade på alla positioner och det var en tydlig skillnad i snabbhet, styrka och finurlighet. Den andra halvleken blev nästan lika målrik som den första. Det slovenska laget behövde dock aldrig känna något hot.

Matchen slutade: HK Drott Halmstad - Gorenje Valenje 32-40 (14-21) men det blev ändå en härlig stund där gamla minnen ännu en gång kunde få fladdra fritt och få komma fram och ge sig tillkänna.

Tack HK Drott, för gamla minnen!

Mjölkpaketstävling...

Publicerad 2013-11-25 18:49:00 i Inlägg,

På mjölkpaketen finns det ibland olika sorters tävlingar, på skämt skickade jag in till en sådan tävling när vi en dag satt och åt mellanmål på förskolan. Det hör till saken att jag tillsammans med några barn hade under gårdagen dokumenterat en lärsituation om mjölk och vad den kommer ifrån. Denna skickade jag nu in. Så i dag kom det ett mail från Arla Guldko 2014, Bästa Matglädjeförskola. 

Hej!  Er förskola har blivit nominerad till Guldkon. Jag ser fram emot att läsa mer om hur
ni arbetar med matglädje. Lycka till!

Oj, det blev större än vad jag någonsin trott men jag fick på detta vis en stund av reflektion och självransaken. Så här kommer mitt svar...

Vi är bästa Matglädjeförskola genom att: 

Vi är pedagoger inom förskolan som anser att det är otroligt viktigt för att främja goda matvanor hos barnen. Bästa sättet att uppnå att barnen njuter och äter god och hälsosam mat i lagom mängd, är att alla vuxna runt barnen samarbetar.

Här vill vi gärna dela med oss hur vi gör är vi försöker sprida goda matvanor till barnen och om vårt arbete med matglädje!

I vårt arbete vill vi att barnen ska få en härlig rogivande stund vid maten. Vid frukosten och mellanmålet försöker vi alltid att få till en så mysig stund som möjligt. Vi tänder ofta ljus på bordet. Vi arbetar alltid med barnens delaktighet och ansvar under dagen, detta präglar också våra måltider. Vår kokerska i köket är alltid positiv och vill ha barnens åsikter gällande variation på maten och vad som de tycker är gott och om det är någon som har något speciellt eller nytt som vi kan prova. Samarbetet när det gäller föräldrarna är också gott både när det gäller allergier, alternativ mat osv. Föräldrar har även bett om att få recept t.ex. på en god soppa som barnen tycker om. Då har vår kokerska alltid ställt upp genom att lämna ut detta.  På förskolan har vi eget kök, det innebär att all mat lagas med fina råvaror av vår kokerska Marie. Vi är lyckligt lottade som får så god mat med bra kvalitet.

På vår avdelning arbetar vi mycket med Jag och min omvärld. Vi är en förskola som ligger i ett mångkulturellt område, detta innebär att vi arbetar mycket med att utveckla öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar. Känna delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer. Förståelse för att alla människor har lika värde samt utvecklar sin egen kulturella identitet.

Soppa från Rumänien: Ciorba på kyckling 

Vi har alla olika ursprung från olika delar av värden, det är en tillgång, där alla är lika mycket värda! Ofta tar vi del av barnens olika traditioner. Här är det viktigt att få föräldrarna delaktiga. Vi involverar föräldrarna i olika traditioner och matkulturer. Vid några tillfällen har föräldrar på eget initiativ bjudit på mat eller olika bakverk från hemlandet.

Månkakor som ätes vid Månfestivalen eller midhöstfestivalen i Kina,Vietnamn och Thailand. 
 
Vid två tillfällen under året ordnar vi också grillkväll med föräldrar, barn och pedagoger. Detta är en mycket uppskattad kväll för alla inblandade. Då grillar vi tillsammans och har en mysig stund där barnen sjunger för föräldrar och syskon. 

Barn är mycket nyfikna av naturen, då gäller det för oss pedagoger att vara lyhörda. Pedagogerna är mycket engagerade och brukar vara medupptäckare i både stort och smått. När vi hade tema insekter förra året tog vi upp frågan om det gick att äta insekter och det görs ju i olika traditioner. Barnen har mycket kunskaper som de gärna delar med sig av. Annars kan vi söka kunskap tillsammans både i böcker eller via datorn, lär-plattor och internet. Här om veckan tog vi del av hur man mjölkar en ko, både förhand, med maskin och med robot.  Stora möjligheter finns när man kan se direkt på film tillsammans och därefter diskutera och reflektera. Det är i samspelet med varandra som vi lär. I samtalen kring matbordet är pedagogerna viktiga redskap för att lyfta fram hälsosam mat i synnerhet. Grönsaker kallar vi oftast vitaminer när vi bjuder runt. Det gör det mer spännande och barnen äter gärna. Det är viktigt att vi som pedagoger äter tillsammans med barnen för att visa på variationer och att det är nyttigt med mat för kroppen och för att orka med dagen på förskolan. Hela förskolan är engagerad i olika matfrågor. När barnen firar sin födelsedag på vår avdelning, firar vi barnen med stort fruktfat istället för glass eller sötsaker. Detta har blivit en del av vårt arbete med hälsosam mat och goda matvanor. Detta präglar givetvis alla mål och fruktstunder under veckan.

Ja, då var det bara att hålla tummarna... 

24 nov... en månad kvar till jul!

Publicerad 2013-11-24 18:46:16 i Inlägg,

I dag har jag i lugn och rogivande lunk bakat en omgång med 4 st julbröd. En självklarhet på vårt bord till jul, något som absolut inte går att hoppa över... lika självklart på bordet som julskinkan eller köttbullarna.

Tankarna går till mina bardomsjular. När mamma stod i köket och bakade lussebullar, pepparkakor, mormors havrekex och givetvis jullimpor. Det var något visst med att uppehålla sig i köket när min egen mamma var i gång. Lukten, samtalen och atmosfären var underbar. Jag har alltid varit med och bakat och det har jag haft stor hjälp av när jag själv som 18 åring flyttade hemifrån. Jag har alltid varit rätt huslig av mig så det kändes aldrig konstigt att fortsätta baka och laga mat när jag själv bildade eget hushåll.  Och när mina egna barn var små… så har det varit just i köket, som var den del av hemmet där alla har trivdes. 

Så i dag har jag tagit fram bakmaskinen och bakat…

Zebastian yngste sonen skickade ett sms i veckan och ville ha receptet på mormors goda julbröd, så här kommer det Zebbe, håll till godo:

Julbröd:

1 liter vatten

1 tsk salt

3 ägg

3 pak jäst

1 pak farinsocker

2 kg rågsikt

Låt jäsa 1 timma

Ugn 175 gr i ca 20-30 min.

 Carolina vill gärna ha brödet lite döbakt, då är det som bäst säger hon…  

Brödet är även fantastiskt att ha till doppet på julafton… prova gärna själv!

Carolina jag provsmakade... oj vad gott, men inte döbakat. ;D
 
 
 

Tillsammans så kan vi göra skillnad!

Publicerad 2013-11-22 15:44:00 i Inlägg,

Breven är skrivna... 

 

... tillsammans så kan vi göra skillnad!

Psykologer larmar om stress hos barn!

Stressen i skolor och förskolor har nu nått en orimlig nivå. Därför behövs en anmälningsplikt, en Lex Barnen, liknande den som finns för sjukvården. Det larmet kommer från 23 psykologer i Göteborg.

– Vi har hört politiker säga att gruppstorleken inte är så viktig, utan det är det pedagogiska innehållet som är avgörande. Men forskningen visar att det är en nödvändighet med små grupper om barnen ska utvecklas till trygga individer och klara av de krav som samhället så småningom ställer på dem.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.402793-psykologer-larmar-om-stress-hos-barn

Ja nu börjar stridens yxa att hamra i svenska kommuners förskolor. Nu är det dags att säga ifrån.

Allt började med att två förskollärare i Örebro kommun startade en grupp på Facebook för att förskolepedagoger från hela landet skall kunna mötas och diskutera sin arbetssituation. Här är även föräldrar och andra som vill diskutera situationen i förskolan välkomna att i god ton och diskutera sakfrågan.

http://na.se/nyheter/nyheter/1.2259805-na-tv-har-forsoker-politikern-stoppa-dagisupproret

Här följer ett brev från en kollega, och jag kan bara hålla med:

Hej

Jag tänkte att du kanske kan hjälpa till att föra Sveriges förskolebarns talan. Du har mångas öron och det har inte jag.

Däremot har jag snart 30 års erfarenhet av förskolans värld och barnens ändrade villkor i den världen. Som förskollärare har även yrkets villkor förändrats mycket över tid.

Jag vill ge dig ett exempel på hur det kan se ut idag. För ett år sen slutade jag en tjänst på en 6 avdelnings förskola i min kommun och jobbar nu på en mer traditionell två avdelningsförskola. Anledningen att jag bytte tjänst var pga stress - samt ideologiska skäl. Den här förskolan är inte unik i landet och inte i vår kommun heller eftersom det ska samordnas resurser för billigare verksamhet. Nåväl strukturen inom husets väggar är 3 storavdelningar med 36-40 barn och 6 pedagoger på varje sån avdelning.

Nu vill jag att du tänker dig en liten 1-åring som börjar på den här avdelningen och vad den möter under sin inskolning och sen vistelse sitt andra levnadsår.

Varje morgon möter denne 1-åring i bästa fall bara 35 barn och sex pedagoger - betänk att barnet då har 41 sociala kontakter om man bortser från de andra barnens föräldrar eller mor/farföräldrar och vikarier .

Jag är 50 år och har problem med att upprätthålla relationsbyggande i ett sånt sammanhang och 1- åringen ska ges förutsättningar att ha relations byggande - trygghet - omsorg och lärande i denna miljö !

Nu är ju inte denne 1 åring ensam i att relationsbygga i denna miljö och alla dessa kontaktytor går närmast att jämföra med ett jättestort mingelparty där man knappt kan lära sig namnen på alla om man är liten. Dessutom är ju tryggheten i form av vuxna sparsam eftersom de hela tiden också minglar för att upprätthålla säkerhet och organisera verksamheten och samtidigt dokumentera mm. Hur mycket tid får den här 1-åringen om han/hon ska dela den med 16 andra i samma ålder och sedan alla övriga 2-5 åringar på samma avdelning?

Hur kan lärandesituationer uppstå utan reellt relationsbyggande och trygghet - ja inte i min värld i alla fall. För att ställa till det ännu mer så delar 100 barn samma utegård - så den här 1-åringen kommer varje dag dessutom träffa ca 60 barn till och ett 10 tal vuxna och ett ännu fler kontaktytor uppstår.

Jag tänker - hur tänker vi i samhället som ansvarar för våra barn ?

I de flesta yrken möter vi inte 100 människor under en dag - i de flesta yrken har vi inte 50-55h vecka och barnen kan inte välja .

Barnen kan inte heller välja att få sova om föräldrarna anser att barnet inte ska sova när de är 1,5 år och har 50 h vecka. Fast vi som pedagoger ser att barnen är trötta eller speedade.

Vem ska göra barnens rätt/röst hörd ? Det ansvaret har vi.

Är det rimligt att barnen har såna levnadsvillkor? Är det rimligt att det inte finns riktlinjer som ska följas om hur många barn som kan vistas i samma barngrupp och med hur många pedagoger?

Har inte barnen rätt till närvarande föräldrar så länge föräldraförsäkringen gäller?

Är det rimligt att ha maxtaxa och är det rimligt att barn till arbetslösa och barnlediga ska få rätt till 30h förskola per vecka (75% arbete). Dagens 15h är alldeles utmärkt för förskolebarn som fått syskon.

Jag har tyckt att vi har världens bästa förskola och jag vill tycka det - jag vill vara stolt över att vi har barnens bästa i fokus och jag vill verkligen inte sluta som förskollärare före min pension.

Nu jobbar jag i en mindre förskola men vi har 40 barn och är 6 pedagoger och öppet 6-18.00 vilket betyder att över dagen är vi sällan tre pedagoger. I bästa fall är vi tre pedagoger 3h per dag.

Försök att äta mellanmål med 18 barn och två pedagoger - vilka pedagogiska samtal kan föras då?

Försök vara en medupptäckare och supporter i hallen när dessa 18 ska gå ut där samtidigt alla barn ska gå på toaletten och pottan

Större delen av barngruppen har 8h eller mer vistelsetid /dag och det märks.

Min vision är att politiker ska våga ta strid för barnens bästa

Ta obekväma beslut och låta barnen få kosta.

Barngrupper om 15-16 barn är ultimat för gruppdynamiken och tryggheten och då skulle väldigt lite stress finnas. Idag har få kommuner 18 grupper ! Det finns en anledning att barn idag får sömnmedel = stress och svårigheter att koppla ner hjärnan - samma symtom som många kollegor runt i landet har.

Läroplan och måluppfyllelse och kvalitétsarbete fyller föga funktion om vi inte kan ha de bästa förutsättningarna att starta arbetet i barns livslånga lärande.

Inte att förglömma alla de barn som börjar förskolan som har "satellitmottagare" de barnen har jättesvårt att få verktyg att filtrera alla intryck och ha fokus och senare är det inte ovanligt att de får diagnoser av ADHD i skolan. Självklart är miljön viktig för dem.

Det har ett pris att spara i förskolan och jag tycker inte att man ska vara tyst om det längre - vi ska inte vara illojala mot vår arbetsgivare men i gengäld är vi illojala mot barnen !

Jag vill att du tar detta vidare genom dina kanaler - jag vet att jag har många kollegor i landet som har samma insikt och icke handlingsfrihet och jag hoppas du har tid att ge barnen en rättvis chans .

Jag stöder förskoleupproret på facebook samt Läkaren Lars H Gustaffsons debattinlägg 2011 som blev nedtonat i Tv4 2011 http://larsh.wordpress.com/2011/04/27/sma-barn-i-forskola/

Mvh Heléne Elf Förskollärare Skellefteå kommun

 

Tyvärr är det många nu som säger jag tack och hej, de personlig priset är för högt...

Men vi kan inte bara ge upp säger jag och andra med mig så,:

" åååå..tjejer... Åååå... Tjejer, vi måste höja våra röster för att höörrrraaasss"

Nu är det är dags att ALLA våra röster blir hörda! Då menar jag ALLA som på något sätt arbetar med barn, engagerade föräldrar + alla andra som vill vara med och påverka! Under de kommande veckorna skall vi skriva ihop brev. Ett brev där vi skall ta upp den höga arbetsbelastningen i fsk, de stora barngrupperna, svårigheten att få ut reflektionstid och att följa läroplanen. Vi har en läroplan som ser till alla barns individuella behov, men politikerna ger inte de resurser som krävs för att uppnå målen! Detta skall jag vilja be mina kollegor på jobbet att underteckna, jag vill be alla att skicka som enskilda pedagoger och som föräldrar. Jag skall be personalen på mina barns förskola, skola och fritidshem att göra detsamma, jag skall be min sambo och mina grannar! Jag kommer att skicka detta till bl.a. Jan Björklund och Maria Arnholm. Jag kommer inte att skicka mail utan vanliga brev då blir det mer påtagligt hur många vi är som vill föra fram våra åsikter. Jag ber er att anta utmaning och att sprida den! Gör vi detta tillsammans så blir det en väldigt massa brev och tillsammans så kan vi göra skillnad!

Förslag på brev -

”Jan Björklund

Pedagogerna inom förskolan går på knäna, är stressade och på gränsen till att ge upp för trycket!

Ökade närvarotider, stora barngrupper resulterar i färre pedagoger/barn under dagen, ingen eller dålig möjlighet till reflektionstid, svårigheter att nå satta mål och att följa läroplanen!

Jag stödjer Förskoleupproret, för barnens och pedagogernas skull!

Vad gör du åt problemet?"

Undertecknat med mitt namn och adress.

 

 

 

kön ringlade lång...

Publicerad 2013-11-20 16:55:23 i Inlägg,

Kön ringlade otroligt lång och biljetterna tog slut på ett kick!  

 

Dessutom var jag redan uppbokad på APT med arbetskollegorna den aktuella kvällen.

Gårkvällen som ägnades åt fotbollen fick en liten avstickare i pausen av Facebook.

Och vad hittar man då för inlägg:

EXTRAKONSERTER MED RICKARD, CAROLA o TEAMRICKARD!

Det har varit så hårt tryck på biljetterna till julkonserterna och så många har bett att vi ska göra fler konserter... så då gör vi det!

Vi bestämde just att göra två extrakonserter måndagen den 16/12 kl 18 o 21.

Biljetterna släpps på Turistbyrån o Arenan i Halmstad imorn den 20/11 kl 10.

Hoppas vi ses!

Rickard Söderberg

Oj oj oj vad lyckan blev stor…  Vi fick tag på biljetter.

En till mig och en till min syster, även om vi tyckte att kön var allt för lång även idag. Stackars kollegan fick stå i kylan för att få tag till biljetter till hela arbetslaget. Men, Tjo ho säger vi!

Jag ser fram emot att få slå mig ner i en fantastisk tjusig kyrka och lyssna till dessa fantastiska sångare. Det ska bli mig ett stort nöje!

 

 

Jag måste tala om att jag har faktisk sjungit och körat bakom Carola på Globen i Stockholm med Toner för miljoner kören för många år sedan.   

Här kan du få ett smakprov…

Pride (In the name of love):

An American Trilogy:

Inte så dåligt va?

Kan inte låta bli att nämna att när jag som 18 -åring strosade runt i centrum i Staffanstorp, Skåne en härlig sommardag, när jag var och hälsade på mina föräldrar kom en hel liten cykelliga och jagade runt och ropade Carola efter mig och ville ha min autograf… snacka om look alike… hi hi :D

Nu för tiden är vi inte så lika längre… 

 

 

 

 

nyekiperad...

Publicerad 2013-11-19 18:27:00 i Inlägg,

Nyekiperad tog jag så min första tur på cykel iklädd hjälm. Jag förstår inte varför det har tagit så lång tid att komma över spärren. Känslan har ändå funnits där av någon konstig anledning… skälen kan ju vara många… rädd om frissan… ha, ha, ha… är man då mer rädd om utsidan än insidan kan man ju undra? Töntigt …. Ja, är man så töntig att man inte kan känna sig riktigt cool att få på sig riktig sportutrustning? Åldern och mognaden kanske hör till…

Många hjälmar är i dag riktigt bekväma, lätta att ställa in och väger nästan ingenting. Valet av hjälm kan tyckas svårt, då det finns så mycket att välja på….

Jag fick tag på en sportig hjälm med lyse bak …kanon i höst och vintermörkret, dessutom tog jag en ljus hjälm som måste synas extra bra i trafiken.  Hjälmen vann Råd & röns test av hjälmar förra året. Utmärkt passform och god ventilation.

 

Jag köpte också ett tunt pannband i microfleece som håller både panna och öron varma perfekt att ha under hjälmen.
Att cykla är för mig har blivit lite av vardagsmotion när den är som bäst. Jag bor i Halmstad, som under åren har blivit en riktig cykelstad. Jag bor ca 6 km från centrala stan och kan lätt cykla dit jag ska, vilket är en enorm frihetskänsla. Oftast cyklar jag till och från arbetet varje dag.

Med rätt kläder, det vill säga ett bra regnställ, är inte heller vädret något problem. Det problem jag tidigare upplevt var svårigheten att få med mig allt jag vill ha med mig på cykelturen.

Det har jag dock inga problem med längre då jag för i våras köpte denna härliga cykelväska på cykelliv.se.

 

Det finns massor med härliga, snygga och inte minst praktiska väskor att packa i och hänga fast på cykeln. De fiffiga med dessa väskor, förutom att de är snygga och tål både regn och rusk är att de både går att haka fast på pakethållaren med de smidiga plastkrokarna och även fungera lika bra att hålla i handen eller bära över axeln när inte cykeln är med.

På bilden ser du hur hakarna sitter på väskans sida. När du inte cyklar fäller du ner tyglappen och döljer dem på ett smidigt sätt.

Väskorna finns i ett stort antal modeller, från praktiska cykelkorgar för allt från cykelturen till affären till utflykten med hunden. Dessutom finns snygga och klassiska modeller som passar för jobbet där dator lätt går ner eller snygga och moderna modeller som passar vid alla tillfällen.  Kanske skaffar du dig också en cykelväska…

I morgonkväll ska jag så på informationen och få de bästa råden om att vara vintercyklist dessutom får jag presentkort på dubbdäck, lyse och reflexväst… Snacka om att bli väl förberedd för vintern.  

Prövningarnas tid äro inte förbi…

Publicerad 2013-11-18 20:04:05 i Inlägg,

Prövningarnas tid äro inte förbi…

1 av 4 kommer troligen att drabbas av någon sorts cancer…enligt någon sjuklig statistik. Cancer, även kallad kräfta, "celldelning utan kontroll", är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjukdomar med okontrollerad celltillväxt som medför att de nya cellerna förstör den omgivande vävnaden. Tumörsjukdomar inklusive cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige, efter hjärt- och kärlsjukdomar som är de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Varje år får 55 000 personer cancer i Sverige. I dag lever drygt 440 000 personer som har eller har haft en cancersjukdom.

Mina närmaste höjer nog den statistiken betydligt eller så är det bara så det känns just nu…

Min sambo Göran fick Malignt melanom – hudcancer som ung man… det har satt sina djupa spår. Vi vet mycket väl att solen kan vara en riktig bov… så när vi ligger på stranden och gottar oss under heta sommardagar vid havet har vi en man som vägrar ta av sig t-shirten för han vet att solens ultravioletta strålar kan skada hudens celler så att de börjar dela sig okontrollerat. Eftersom människor idag är väl informerade om sjukdomen söker man läkare tidigare än förr, och nästan alla botas helt. Den stora positiva skillnaden mellan hudcancer och invärtes cancer är att hudcancer syns för ögat och att man därför söker vård tidigt. Inget cancerfall är det andra likt. Jag är glad att jag har en sambo som med sin kunskap håller efter alla sina närmaste då solen är för stark. Man kan säga att han är vår hudcancervakt.  

Jag är också glad att vi idag har en ganska bra kontroll när det gäller kvinnor. Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor. De flesta blir friska efter behandling om bröstcancern upptäcks tidigt. Därför bör man gå på de hälsoundersökningar med bröströntgen, mammografi, som man får kallelse till. Hälsoundersökningarna görs i alla landsting och regioner. Man bör också själv regelbundet undersöka sina bröst. Om cancertumören har hunnit sprida sig kan många ändå leva ett bra liv efter operation och andra behandlingar, även om cancern finns kvar i kroppen. Tyvärr har jag mist en mycket kär vän i denna cancerform.

Gratis vaccination mot livmoderhalscancer ingår nu i det allmänna vaccinationsprogrammet och ges till unga flickor. Vilken tur för våra döttrar.

Cancer i livmoderhalsen, som är den nedre delen av livmodern, utvecklas oftast långsamt under många år. Om man går på regelbundna cellprovskontroller kan cellförändringar som kan leda till cancer upptäckas och tas bort i god tid. Jag är mycket noga att gå på dessa undersökningar. Det var min syster också…

I mars i år skrev min syster det här meddelandet till sina kära vänner Fb: Sååå har man lämnat den del av befolkningen som tror man är odödlig...! Cancer... Men med god prognos! Min starka känsla idag ( förutom rädsla, ångest, trötthet o en gnutta panik) är en otrolig tacksamhet för vår specialistsjukvård, proffsigheten, snabbheten o de otroliga människor som möter en med respekt o värme! Jag känner att jag till fullo är i trygga händer! ( jag hör i mitt jobb alldeles för mycket missnöje med vården ) sååå ni som orkar och vill får gärna sända mig några extra tankar under veckorna framöver... Nästa vecka är full av undersökningar, röntgen o besök till sjukhuset i Lund! Op i början av v12! Nu kommer jag ha nytta av min positiva grundinställning till livet! Puzziluzz på er alla! .... Och ett extra tack i förskott till er som stöttar med allt praktiskt med barn o hund osv...

Det var den 14 mars som alla mina tankar var hos min kära syster när hon skrevs in för att göra en första undersökning och förberedelse för op på cancerkliniken i Lund. Då anropade jag alla änglar för att vara med henne under hennes närmaste tid.

Jag packade väskorna och sedan bodde jag med mina tre kära systerbarn under den kommande veckan när min syster opererades. 

Love you sis!!! <3 många tankar for i mitt huvud… Man ska vara stark och trygg och lita på sjukvården ändå våndas man i sitt inre.

Operationen blev lyckad om man nu kan säga att en operation kan vara lyckad. Min syster kom hem!!! Och därefter hoppades vi med alla tummar och tår att det var allt som behövdes för att få bort all skit!!! Måtte gud vara med oss. Love you sis!!!

18 april: Ett stort fång med rosor till min underbara syster som blev friskskriven Jippi!!! vilken underbar dag... Det skålade vi för…

 

Sedan kantades sommaren ändå av oro då benen på min syster inte mår så bra… dräneringen fungerar inte riktigt som den ska då båda lymfarna i ljumskarna opererades bort…  

I dag har hon varit inne på sjukhuset och fått veta positiva resultat från senaste röntgen och det är underbart skönt… tänk om vi kunde fått vila i det.

Men då dyker prövningen åter igen upp i en annan form

Min kära bror skriver detta i dag på sin Fb sida:

CANCER !!! EN ELAK JÄVLA CANCER...

det beskedet fick jag i fredags, gömd i magsäcken... så nu är det bara att vänta på operation o allt vad det bär med sig... Tack alla nära o kära som stöttar. Mina barn o jag har bestämt att detta kommer att gå bra. Pussokram

Ja, vad säger man…. 

Vi har varit oroliga några veckor och nu fick vi svaret… Jävla skit! Måtte gud vara med oss ännu en gång. Älskar dig min bror! Här gäller det många positiva tankar…

 
Här tillsammans med min dotter…
 
 
 
 

Julkalender är en anordning med numrerade och utspridda luckor...

Publicerad 2013-11-17 19:19:39 i Inlägg,

Under veckan har jag överraskat mina kära barn med ett postbrev till dem var. Snart är det advent och vad passar inte bättre då än att skicka en liten överraskning…  

Förtjusningen var stor när de öppnade och fann varsin adventskalender…

En adventskalender eller julkalender är en anordning med numrerade och utspridda luckor, ofta 1–24 efter decemberdatumen fram till jul. Ibland. Luckorna är inledningsvis stängda, men för varje dag får man öppna en lucka märkt med det aktuella datumet. Syftet med adventskalendern är att den ska underlätta väntan på julen, inte minst för barn. Den är typiskt gjord av pappark och prydd med en färgbild på framsidan. Bakom varje lucka döljer sig vanligen en liten bild eller ett rim. Det finns även andra varianter. Adventskalendern sätts traditionellt upp på väggen likt en tavla.

Adventskalenderns historia började i mitten av 1880-talet när en tysk mamma ville göra tiden fram till jul lite lättare för sin fyraårige son Gerhard. Hon gjorde i ordning en bit färgglad kartong med tjugofyra kakor på. Pojken fick sedan äta en kaka om dagen fram till jul. Många år senare blev Gerhard Lang delägare i ett tryckeri. Han mindes sin barndoms kak-kalender, vilket inspirerade honom till att vid 1900-talets början ge ut den första tryckta adventskalendern. Den bestod av två ark varav det ena hade tjugofyra julmotiv, som efter hand klipptes ut och fästes på motsvarande plats på det andra arket. Succén blev oväntat stor och på 1920-talet skapade Lang en ny variant med luckor och tredimensionella adventskalendrar avsedda för innehåll i form av föremål.

När barnen var små brukade jag alltid engagerat slå in små paket med allehanda olika små saker för att hänga upp i den hemmasydda kalendern… godisar, bra ha saker.. oftast gjorda på kvällarna när barnen somnat för natten. Nu för tiden blir det inte så engagerat… men jag tror barnen fortfarande blir roade och överraskade när en julkalender dyker upp.

 
Tack!!!! Riktigt awesome! / Zebastian
 
 

I dessa luckor finns…. Hi hi :D nä, det får de vänta och se. 

vandrade vi hand i hand hem i höstmörkret

Publicerad 2013-11-15 19:14:51 i Inlägg,

Fotbollsfest eller antiklimax?

Portugal-Sverige Nu väntar vi in alla målen...

I söndags var vi hos Görans bror och såg vinsten för HBK, som då kunde hålla sig kvar i Allsvenskan.  Lika nervöst kommer det antagligen bli ikväll. Göran har förmågan att stå upp och stampa när det blir som mest spännande…  

Efter söndagsmatchen vandrade vi hand i hand hem i höstmörkret, i det stilla duggregnet. Lagom när vi svängde upp under cykelbron och in på Brogård stod så Görans vän, en gammal postis och kollega vid busshållplatsen tillsammans med sin sambo. Vi stannade till och stod där i mörkret under gatlyktan och pratade, skämtade och fick så en stund tillsammans. Paret skulle under söndagskvällen ta sig med buss ut till Tylösand och restaurangen där för att njuta av stunden och av varandra. Så underbart att kunna ta vara på sådana stunder tänkte jag. De var uppklädda och fina och jag kände att de kanske ville fira något speciellt utan att tala om det för oss. Det var farsdag... Mr Post som Göran kallar honom, hade flertalet gånger talat om för mig vid olika tillfällen hur lycklig han nu var för att han funnit kärleken på nytt. Hans förra fru hade tragiskt gått bort i cancer ganska så ung, när barnen var små. Nu hade han funnit ny kärlek i en postkvinna, min namne. Posten var hans liv. Jag var mycket glad för deras skull. Tänk att kärleken finns där för oss alla på något sätt. Det kan både jag och Göran skriva under på… att det är som ett mirakel. Det syntes nu även på Mr Post.

I dag ringer så Göran vid lunchtid… Han har precis hunnit ut och börjat köra sin postrunda när han får meddelandet. Sune hade under morgonen trillat rakt ner och är inte längre med oss.  

Ännu en gång blir man påmind av livets skörhet. Därför vill jag uppmana er alla var rädda om varandra och njut.

Ta vara på glädjen och lev lite mer här och nu… gör roliga saker tillsammans. Jag och Göran försöker alltid vara här och nu i det mesta vi gör, oftast gör vi glädjeämnen i det lilla. Livsnjutare på vårat eget sätt.

Göran har varit ute och tänt lyktan och hällt upp ett glas vin och nu tänker vi lite extra på Ingela som mist sin kärlek.

 

Konstigt… jag känner mig klar, klar för inlämning...

Publicerad 2013-11-14 11:42:27 i Inlägg,

Konstigt… jag känner mig klar, klar för inlämning. I dag ska jag tillbringa eftermiddagen med att ta emot en sista föreläsning i handledningen för yrkeskunnande på högskolan i Halmstad. Yrkeskunnande det låter det… Om fjorton dagar är det examination och utvärdering av kursen Handledning för VFU-lärare, och då vet vi om jag blivit godkänd. Jag är faktiskt inte ett dugg orolig. Kan man säga så?

Jag är så nöjd, nöjd för att min student jag haft under hösten… Under gårdagen fick jag ett telefonsamtal om att hon fått fast jobb, lagom då studierna är färdiga efter jul. Och jag vet att jag varit med i den processen. Jag har sett hennes utveckling där jag som handledare stöttat och fått henne att se hennes profession att blomstra, det räcker gott för mig. Jag är stolt över mitt arbete. Stolt över mitt handledarskap och den utveckling jag själv gjort i resan att bli en bra handledare och mentor. Får man säga så i Sverige? Ja, jag är nu med i krossandet av Jante lagen.  Hi hi :D

 

Jag kan bara konstatera att min egen kompetens har utvecklats ännu en gång och att man lär för livet. Många tankar sätts igång som en positiv spiral och öppnar upp frågeställningar både hos mig som handledare, mentor och hos min student genom att t.ex. bli mer medveten om sin egen roll och sina egna uppgifter och mål.  Jag kan nu se att vi båda genomgått en mognadsprocess professionellt som medvetandegjort och utvecklat talanger och lärande handlingar på både det personliga och yrkesmässiga planet.

En studie av Vetenskapsrådet visar på att nybörjarlärare upplever mentorskap som synnerligen värdefulla och lärorika. Handledaren är inte bara studentens lärare utan också en möjlighet för studenten som kan använda handledaren som ett bollplank. Ett bollplank har inte som mål att lära upp någon men kan förstärka och utmana studentens förslag och strategier.

Handledaren behöver tränas i att tydliggöra sina egna visioner och det tycker jag att jag som handledare och mentor har fått utveckla extra under denna kurs samt under praktikperioden med studenten. Studenten har kunnat utvärdera, reflektera och diskutera sina erfarenheter med mig där jag som handledare aktivt lyssnat och där frågor och förtydligande har uppmuntrat till studentens utveckling. Hon har fått klarhet i sina egna möjligheter till att lösa olika situationer och problem och kan då välja rätt handlingar till ny motivation och till nya önskelägen. På detta vis har hon fått fortsätta sin utvecklingsprocess som kommer att fortsätta under hela det yrkesaktiva livet. Jag önskar och tror mig ha ett förhållningsätt som bygger på medkänsla där jag vill förstå andra och ta reda på vad dem vill så att vi tillsammans kan leta efter lösningar.

Bra ledarskap handlar om att skapa goda relationer samt goda prestationer. Vi kan inte ändra på andra, den enda vi kan ändra på är oss själva. Vi kan dock påverka andra genom genuint intresse och trygga samtal som kan hjälpa dem att komma vidare i sin utveckling och professionalitet som pedagoger. Jag inser att yrkesprofessionalismen i stort kommer att öka då fler lärare/förskollärare genomgår handledarutbildning och mentorsutbildning samtidigt som de nyutbildade lärarna i den nya reformen genomgår ett introduktions år inför legitimationsprocess. Det känns då otroligt viktigt att framhålla att praktiken och handledning är en av hörnstenarna i lärarutbildningen. Nu ser jag framemot att få utmanas och bolla tillbaka, ge råd och stöd, vara handledare och mentor samt vara det bollplank och därmed få ökad kvalitetssäkring som det ger att ta emot studenter och nya förskollärare i vår verksamhet. Välkommen!

Nu trycker jag på knappen....

 

Hon ser att jag håller mig i väggen...

Publicerad 2013-11-13 16:22:00 i Inlägg,

 

 

Jag står i klassrummet, det är fredag, runt mig finns ett tjugotal oftast mycket gladlynta barn i åldern 8-9 år. Alla med sina egna speciella behov av utveckling, resurser och med pedagogiska inlärningsbehov. Några barn har behov av närhet och lite handpåläggning med massage under tiden för att kunna koncentrera sig på matematiken eller svenskan.  Några behöver några uppmuntrande ord, en nick, ett ord eller ett leende. Allt ska du som lärare känna av för att vara den professionella pedagogen.

                                        
 

I dag känner jag mig trött… trött och har svårt att hålla focus, jag står mitt i salen och barnen finns runt mig. Jag håller en hand på en ett av barnen masserar ryggen upp och ner… känner att huvudet snurrar och synen är inte skarp… känner mig mer och mer yr. Signalen ljuder och barnen reser sig upp och tjoar och vill ut för att ta emot vårsolens glans. Bara en lektion kvar… Jag passar på att ta mig ut till lärarkollegorna i lärarrummet. Rektorn ser att jag är blek och erbjuder sig att ta sista lektionen så att jag kan gå hem och vila. Hon ber mig komma in några minuter först till hennes rum…

Hon ser att jag håller mig i väggen in för att inte tappa balansen. Kan det vara de nya glasögonen som spelar mig ett spratt?  

Hon är riktigt bekymrad, tror att jag är på väg in i väggen… du är alldeles för ambitiös säger hon, du måste prioritera. Jag tycker att du ska ta en veckas ledighet… åk på spa och njut, gör bara roliga saker och vila upp dig. Så kanske du bara är lite vidbränd, istället för att bli helt utbränd. Jag känner igen mig allt för väl i ditt tillstånd, säger hon lite förmanande.

Jag tar mig hem… känner mig inte utbränd eller vidbränd… bara jäkligt trött, yr och snurrig i huvudet. Fredag, och jag kan vila hela helgen… okey, jag har tagit orden till mig och ska vila en vecka.

Måndag morgon och står jag så i köket, fixar frukost åt barnen som snurrar runt för att plocka med sig det som behövs inför en lång skoldag. Jag är fortfarande trött och det känns riktigt skönt att få en vecka på sig och bara få ta det lugnt. Högerarmen värker och det känns som jag börjar få ont i kroppen.  Jag vänder mig om och säger något till Carolina. Hon stannar upp och stirrar på mig… jag säger samma sak en gång till... tror inte att hon hörde eller uppfattade vad jag sa. Hon fortsätter att stirra och ser helt frågande ut. Ännu en gång ställer jag samma fråga, samtidigt lyssnar jag på vad jag säger… och blir själv helt chockad när jag upptäcker att jag inte har någon som helst reda på meningen. Jo då, orden är rätt, men i fel ordning. Meningen som kommer med orden är omkullkastade. Kusligt! Jag blir nästan rädd för mig själv… jag lovar min dotter Carolina att kontakta vårdcentralen under morgonen…

Jag sitter framför läkaren… en dam som stirrar ner i skrivbordet… hon ser sjukare ut än vad jag gör… hon vill bara skriva ut ett sjukintyg på utbrändhet… vi börjar väl med en månad säger hon… Jag stirrar på henne… en månad... hon fortsätter att titta ner i skrivbordet… hon tittar inte upp, har redan sin bild av mig utan att göra några riktiga underökningar… Jag vet inte vad jag ska tro… utbränd, nääää jag känner mig inte utbränd. Då ska man väl inte kunna ta sig upp ur sängen har man ju hört… Undrar vem som är mest utbränd av oss båda, funderar jag… Hon tittar fortfarande inte upp.

Jag går därifrån med ett sjukintyg och är inte övertygad om att hon har rätt…. Är alla människor utbrända nu förtiden. Har det gått mode i det?

Utbrändhet är en diagnos i ICD-10 för tillstånd av vital utmattning- en faktor av betydelse för hälsotillståndet som har samband med svårigheter att kontrollera sin livssituation. Utbrändhet är framför allt kopplad till stress i arbetslivet, och till arbetsnarkomani. Tecknen sammantagna handlar om att personen anser sig sakna kapacitet eller kompetens för sina arbetsuppgifter. Den förhöjda inre stressen behöver ibland vilas bort, varför det ibland är adekvat med sjukskrivning. Det finns samband mellan utbrändhet och depression, men de räknas likafullt som olika tillstånd. Några forskare har ansett att utbrändhet kan leda till depression.

Väl hemma går allt lite långsammare. Men jag är vid gott mod även om jag är otroligt trött. Högerarmen värker och hänger konstigt… jag vill gärna lyfta upp den med vänsterhanden… Jag bär runt på den eller ska jag lägga den i en mitella? Körtlarna i armhålan känns svullna och det småvärker hela tiden.  

Någon dag senare får jag får ett telefonsamtal av en kär väninna. 

-          Vill du åka med till Stockholm?

Innan jag hunnit tänka efter svarar jag - Ja! Direkt.  -  När ska vi åka?  -  Och vad ska vi göra? Hon har ingen aning om att jag är sjukskriven. 

-Jo, jag vill att du åker med mig upp för jag ska gå en på ett föredrag …Kanske, du vill du gå med, den är över helgen? -Jag ska också träffa en dam för en privat konsultation. Hon är mycket svår att komma intill hos och jag har stått i kö under en lång tid för att kunna komma med, men föredraget är nog inga svårigheter att komma med på.

Hon ska nämligen träffa en dam som heter Helena Steiner-Hornsteyn, hon är svenskfödd och har blivit ett alltmer erkänt världsnamn inom området Human Potential och Self-Help.

Hon har förmågan att i en privat konsultation eller inom loppet av ett föredrag eller workshop, intuitivt aktivera sina åhörare för förnyade krafter, bättre hälsa och positiva förändringar i deras liv utan en massa intellektuella regler som är svåra att förstå.

Hon är bosatt i Miami, är prästvigd och teol.dr och har praktik i både USA och i Europa med flera länder inneslutna i sin verksamhet. Hon har nyligen grundat ACTIVALE en global organisation för praktisk andlighet och världsfred.

Sedan födseln har hon gåvan att intuitivt kunna se energifält inom och omkring människokroppen - och kan på så sätt finna blockeringar och orsaken till vissa hälso- eller sinnestillstånd. När hon intuitivt har funnit blockeringen, har hon även förmågan att intuitivt ta bort den blockeringen och förändra vårt ”andliga DNA” så man kan fortsätta sitt liv med förnyade krafter, bättre hälsa, och positiv inställning till sig själv och sin omgivning.

Oj oj oj!! Vad ska jag tro… -Men du behöver inte tro, sa Carina… Du kan vara med, och själv uppleva och sedan får du bilda dig en egen uppfattning.

Ok! jag åker gärna med, vill gärna veta mer, och bilda mig en egen uppfattning. Om det går vill jag även ha privat konsultation. Jag förstår att hon är mycket uppbokad men går det, så går det.

Det dröjer en timma sedan ringer min kära vän tillbaka igen… Jo hon har precis pratat med en av damerna som håller i helgen och fått veta att samtalet innan hon ringde, var det en person som hade avbokat sig då hon fått förhinder… de har inte hunnit ringa till nästa person på den långa listan… så, hokos pokus med lite magi så fick jag gå före alla på listan och kunde då även få en egen privat konsultation.  Oj! är det meningen så är det meningen…

Sedan var det bara att räkna ner dagarna.

Tröttheten fanns kvar liksom ömheten i höger sida samt en viss konstig känsla av snedhet i ansiktet och då främst kring munnen.

Dagarna för flöt och så kom då dagen då min väninna och jag satte oss på tåget och åkte upp med X2000 till Stockholm. Vi hade bokat in oss på ett vandrarhem nära stationen. Längst upp i samma hus skulle också det föredrag vara som vi bokat och skulle vara med på. Men först skulle vi få träffa Helena för en privat konsultation under fredags eftermiddagen. Vi hann lagom få i oss en härlig god salladslunch innan vi äntrade ingången till mottagningen där Helena skulle träffa oss.

Mötet med Helena Steiner-Hornsteyn blev mycket varmt. Jag minns henne nu i efterhand som en mycket ödmjuk, ståtlig och dynamisk dam. 

 

                               

Hennes första ord till mig var.. -Oj! har du haft en liten stroke?… Jag blev alldeles paff och med ens helt lugn. Äntligen någon som kunde sätta rätt ord på mitt tillstånd.  Jag blev alldeles varm inombords och kunde i mitt hjärta känna att hon har alldeles rätt.

-Jag ska försöka rätta till det nu sa hon… -var inte rädd!

Helgen med min kära goda vän Carina och Helena blev en upplevelse som ledde till en förändring i mitt liv. Jag kanske alltid varit en sökare men nu fick jag svaret. Svaret finns... Lyssna! Hon förde mig till en känsla av inre lugn. Jag var fascinerad av hennes personlighet och förmågor.

Helena Steiner-Hornsteyn är författare till CONSTANT AWAKENING, en bok som visar hur hon själv på ett spännande och okonventionellt sätt kom att finna ”Lösningen” till Livets Mening och Grundprincipen för våra Personliga Relationer – och hur även andra kan göra detsamma. Många lovordar boken och hävdar att den har bidragit till stora positiva förändringar i deras liv.

                                  

CONSTANT AWAKENING visar många av våra frågor, om livet och meningen med livet – i synnerhet Ditt eget liv!

Jag kan bara konstatera att boken fascinerar på ett fantastiskt sätt och den kan läsas om och om igen.

 

Helena Steiner-Hornsteyn : Andlighet räknas. Nu börjar vi förstå det mer och mer. Vi börjar också förstå att andlighet har ingenting med religion att göra, utan det är din personliga förbindelse med en villkorslös Högre Kraft, som kan göra ditt liv lyckligare, lättare och mer framgångsrikt.

 

Vad är TIA?

TIA - Transitorisk Ischemisk Attack - är en snabbt övergående tillfällig syrebrist i något av hjärnans blodkärl.

I Sverige får årligen cirka 8 000 personer TIA. Men det kan vara många fler, då alla troligen inte söker vård vid TIA.

TIA orsakas av en liten propp som löses upp efter en kort tid. Symtomen går oftast tillbaka snabbt, inom några minuter/timmar, men det kan även ta upp till 24 timmar.

Vid TIA får man strokesymtom, vanligast är:

Förlamning, svaghet, fumlighet eller minskad

känsel i armen, benet eller i båda

Snedhet i ena sidan vid munnen

Tal- eller språksvårigheter

Synbortfall på ena ögat eller i halva synfältet

 

Åk genast till sjukhus om du får något av dessa symtom!

I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för strokesjukvård har både stroke och TIA högsta prioritet = prioritet 1! Det vill säga akut utredning och behandling av strokeläkare på sjukhus.

Ny forskning har visat att TIA är mycket allvarligare än man tidigare trott - en av tio personer som haft TIA får stroke inom två dagar!

Ungefär var fjärde som får en stroke har haft en eller flera TIA innan. Därför är det viktigt att åka till närmaste akutsjukhus även om symtomen har gått tillbaka.

Genom utredning och behandling kan man minska risken för att få stroke. Man uppskattar att med god behandling av akut TIA kan man förhindra flera hundra stroke per år - bara i Sverige!

 

Kan du symtomen på stroke?

UPPTÄCK STROKE I TID

Var 17:e minut får någon stroke i Sverige. Är du beredd om det händer någon nära dig? Lär dig upptäcka symtomen på stroke i tid – gör AKUT-testet!

http://strokekampanjen.se/akut

När motivationen tryter...

Publicerad 2013-11-12 19:22:09 i Inlägg,

 Vintercyklist

Brukar du låta cykeln vila när vintern slår till med snö och halka? Kan du tänka dig att cykla minst 3 km per dag åtminstone 3 gånger i veckan vintertid?

Då utrustar vi gärna din cykel med dubbdäck och belysning och dig själv med en reflexväst! Då går cyklingen lättare och säkrare och du kan ta dig till arbetet, skolan, affären, fritidssysselsättningen m.m. på ett hälsosamt och hållbart sätt året om.

För att vara med i Vintercyklist ska du:

Vanligtvis inte cykla vintertid

Vara minst 18 år

Vara bosatt i Halmstads kommun

Fylla i sammanlagt fyra st enkäter

 

Så löd budskapet och inlägget på FB för några veckor sedan. Jag var snabb med att fylla i och skicka in innan jag hann ångra mig. Jag fick även Göran till att skicka in för sig själv. Han var på direkt.

 

Så i dag damp mailet ner:

Hej och grattis!

Du är en av 70 personer som vi valt ut till vårt projekt Vintercyklist!
Vi kommer ha en uppstartsträff på Café Strandgatan 20 redan den 20 november kl. 18.00. Vid detta tillfälle går vi igenom lite om vad som är bra att tänka på som vintercyklist och så delar vi ut värdekort på två dubbdäck inkl. montering hos en cykelhandlare, samt belysning och reflexväst. Vi bjuder på kaffe/te och macka!

Med vänliga hälsningar

Kommunikatörer för hållbart resande

Samhällsbyggnadskontoret

Halmstads kommun

 

Oj! jag kom med!…  Tankarna virvlar. Snabbt ber jag Göran att logga in på datorn för att kolla sin mail.


Hej!
Stort tack för ditt intresse för Vintercyklister!
Tyvärr kommer du inte med i projektet - mer än 500 personer sökte och vi kan bara ta emot 70 vintercyklister. Men vi hoppas att du kan cykla i vinter ändå!

Shit! Vad synd och så börjar då tvivlet infinna sig… 
Men svaret är egentligen enkelt, Göran har motivationen. Han kommer att cykla ändå.

 

Snabbt länkar jag till sidan som mailet kommer ifrån.

Hållbart resande vad är det då?

Att gå, cykla och åka kollektivt är ofta bra alternativ till att ta bilen. Du själv mår bättre och vi alla får renare luft, färre trafikstockningar och mindre utsläpp av koldioxid. Vi arbetar för att bilåkandet ska minska i kommunen och uppmuntrar till alternativ som gång, cykel och kollektivtrafik.

 

Min ordination 2 mil på cykel varje dag… av Valentina har gjort att jag tillryggalagt rätt många mil på cykel under hösten. Dock börjar motivationen tryta och Göran och min egen peppning på mörka och dystra novembermornar till att cykla till jobbet är inte så övertygande och starka längre. Jag hade lovat Valentina att cykla oktober ut, sedan kunde jag vila… hmmmm ja, hur var det nu med motivationen? Oktober är slut för länge sedan…

Då dimper mailet ner… och sporren att cykla minst 3km tre gånger i veckan låter inte så avancerat, eller? Det var precis detta jag behövde… sporren!

Så nu ska jag faktiskt ta tag i att köpa mig en riktigt bra cykelhjälm… Jag bekänner jag har slarvat… inte varit tillräckligt snäll mot mig själv, till och med utsatt mig själv för fara. Men det ska vara slut på det nu. Jag lovar här och nu, att åka och köpa mig en hjälm så fort som möjligt. 

                       
 
 
 

Och i Hållbart resande är vinsten att jag kan får en bättre hälsa och ekonomin och tänk hur mycket utsläpp jag kan bespara miljön.  Kanske du också gör det samma?

 

Nu ska här rustas för vintercykling….

 

Maken till energiska damer och farbröder…

Publicerad 2013-11-10 21:08:21 i Inlägg,

Den fantastiska skärgårdsstaden Karlskrona visade sig från en otroligt ljus sida under fredagseftermiddagen. Solen lyste vägen fram och jag upplevde ett fantastiskt höstlandskap under färden.  En fantastisk känsla, uppfylld av solens strålar och skönheten i naturen.

Tyvärr höll detta inte i sig under lördagen och söndagen… nu gällde det att hitta andra skönheter för att muntra upp sig i. Sonen och gjorde allt för att hitta på något som kunde vara roligt för oss.

Vi tog en promenad i duggregnet och hamnade här. 
 

Till alla de fantastiska människor som tillsammans bygger upp second hand-butiker. Maken till energiska damer och farbröder har jag sällan stött på. Rörd till mitt innersta hjärta är jag över deras slit och engagemang, min generation har en del att lära av denna generations välvilja!

Här finns ett fantastiskt sätt för studenter att bygga upp sitt första hem. Jag själv älskade att gå på loppisar då jag själv startade upp mitt eget hem en gång i tiden. Finna gamla slitna möbler som har sin historia och göra dessa till sina med färg och tyg… sätta sin egen prägel. Nu för tiden kanske det blir en lite semester tripp till något loppis under sommaren. Att köpa och sälja på loppis har blivit en folkrörelse i tiden.

Sonen har redan varit här tre lördagar i rad. En soffa, soffbord och ett skrivbord har redan inhandlats till det första hemmet. Nu gällde det att hitta riktigt bra saker till köket. Gratängfat är under luppen då detta var en av sakerna vi var ute efter. Potatisgratäng är tydligen efterlängtat…

Snart jul…  lite ljus som kan lysa upp i adventsmörkret och gratängfat, salt och pepparströare fanns det också .

Jag måste säga att jag är riktigt stolt över min son, han har under loppet av några månader förvandlats från den yngste sonen i modershjärtat till en ung man som klarar sig själv på ett fantastiskt sätt. Jag önskar dig all lycka Zebastian du kommer att fixa det här galant det är jag säker på. 

Tack för en riktigt bra helg!
 
 
 
 

Nov. 08, 2013

Publicerad 2013-11-08 19:45:05 i Inlägg,

I dag har min kära bil tagit mig 22 mil österut. Målet var att få umgås med min kära son över helgen. Med fullpackad bil styrde jag så mot Blekinge och den fantastiska skärgårdsstaden Karlskrona.





Solen lyste vägen fram och jag upplevde ett fantastiskt höstlandskap där jag åkte... Megapol, ganska högt på radion gör att vägen känns med ens lite korta, både gamla och nya godingar att sjunga med i. Annars är det ingen rolig väg att köra kan man säga....skog, skog och ödemark blir man inte så upplyft av. Dock kände jag mig riktigt upplyft av solens strålar och skönheten i naturen.






Det hör till saken att jag planerat att komma iväg efter arbetet vid ca 14.00 då jag var på plats först och öppnade på förskolan idag. Tyvärr blev inte dagen som vi tänkt oss, till min glädje naturligtvis... Många, allt för många barn hade under gårdagen insjuknat i maginfluensa. Detta innebar att endast fem barn på vår avdelning dök upp.. Mina kära kollegor tyckte då att jag kunde passa på och kompa ut några timmar för att komma iväg innan mörkret sänkte sig. Detta passade mig perfekt. Hoppas dock att jag inte för med mig något till min son, vill inte heller själv bli liggande....    


Då jag vandrat gata upp och gata ner inne i centrum i väntan på att sonen skulle studera klart för dagen, tog jag bilen till studentområdet för att glida ner i en härligt go fåtölj på biblioteket.








Skylten som mötte mig var dock att öppettider endast begränsade sig till 16.00 på fredagar.  Detta gjorde att jag fick trycka ner rumpan på en av de färjade trästolarna i foajén. Dock hade jag tillgång till toalett som helt plötsligt blivit en nödvändighet efter den långa resan. Mörkret sänker sig i väntan och då jag passar jag på att börja min bloggresa och är nu i skrivande stund.  Härlig, ett sms och han är nu på väg... Jag återkommer...    




Vi har plockat och plockat och plockat, så nu verkar alla kökssaker vara på plats i skåpen. Pizzan är beställd och snart glider vi ner i soffan för att titta på en härlig film tillsammans. Ska bli gott och få en helg tillsammans.






Inspirerande föreläsning...

Publicerad 2013-11-07 20:20:30 i Inlägg,

I dag har vi inom förskolan haft stängningsdag. Det innebär att alla pedagoger har tagit del av en fantastisk föreläsning, Pedagogisk dokumentation- Dekoration eller utgångspunkt för reflektion, planering och förändring av den pedagogiska verksamheten, med Ann Åberg från Stockholm.

En fantastisk föreläsning som inspirerade oss att fortsätta dokumentera pedagogiskt och som också visade att vi är inne på helt rätt spår med vår dokumentation då vi inbjuder barnen att vara delaktiga i arbetet med dokumentationen.

En dokumentation blir pedagogisk först när det blir en reflektion kring den. Vi måste se bortom det ögat ser och det örat hör, samt det vi redan vet. Vi måste försöka reflektera över det barnet försöker förstå och det som barnen vill berätta. Kunskap föds i samspel och i dialog med andra och omvärlden. Vi fortsätter alltså att utmana och undersöka barnens tänkande och deras handlingar.

På lunchen passade vi på att fira vår kära kollega med lite god mat på:

 
Fantastisk god mat:
 
och trevligt sällskap i mysig miljö
 
 
Efter en härlig inspirerande dag tog vi en fika tillsammans innan vi bröt upp. 
 
 
Grattis Helen!
 
 
 
 

Kapprumsbibliotek

Publicerad 2013-11-06 17:26:00 i Inlägg,

I dag har vi haft besök från TV4 på förskolan. Det ska bli ett reportag på tv´n i morgon, torsdag. Vi är en av pilotförskolorna i Halmstad, där föräldrarna kan låna böcker till sina barn direkt i kapprummet på förskolan. Vi kämpar med att få upp läsning bland föräldrar då vi anser det vara mycket viktigt att alla barn blir lästa för. Samtidigt vill vi själva vara goda förebilder som pedagoger på förskolan. Vi är ju med och lägger grunden för att alla barns ska bli med i läsarnasklubb i samhället med delaktighet och inflytande. Därför har vi ett stort tema om boken under året. 
 
Läs gärna denna länk: LUSTEN VÄCKS NÄR VI LÄSER TILLSAMMANS
 
En riktig kille läser. Tänk om det var så. Tänk om en bok i bagen var lika självklar som fotbollsskorna på planen. Är det möjligt att väcka en läslust som varar för alla? För 10-åriga tjejer och 15-åriga killar? – Läs högt och prata om läsningen, då vaknar lusten att läsa själv! säger littteraturpedagogen Susanna Ekström och läsforskaren Gunilla Molloy....
 
 
 
 
Jag har själv alltid varit en storläsare i perioder i mitt liv. I min barndom var jag en storslukare, allt som jag kom åt, läste jag. Knappt hade jag lagt ifrån mig den ena boken förrän jag hade kastat mig över nästa. Under åren har det blivit hundratals böcker. Just nu i år har det blivit mycket studentlitteratur igen, eftersom jag har tagit några högskolekurser samtidigt som jag jobbar. Men under sommarledighetent blev det några böcker och till jul blir det säkert en och annan skönlitteratur igen. 
 
Vad tycker du själv om att läsa?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi har låtit värdera huset...

Publicerad 2013-11-05 21:29:17 i Inlägg,

Efter storrenoveringen på vår bostad kände vi att nu ville vi veta. Man vill ju förbereda sig för framtiden... barnen börjar bli stora och snart har vi bara ett barn kvar inneboende. Inte så att vi vill sälja än på några år. 

Grannarna såg bilen med mäklarnamnet stående utanför dörren och vi såg hur granngardinerna drogs åt sidan och ansikten trycktes mot fönsterrutor. Snacka om att vara nyfiken.

Med värderingen blev vi också lovade en Linas matkasse.
Igår kväll 21.30. ringde det på dörren och leveransen var här .

 
Så i dag fick det bli en första maträtt, och jag kan lova att det var spännande...
 
 
 
 
 
 
 
många nya smaker...
 
 
 
Kan varmt rekomendera denna rätt med en smak av Asien.
I morgon ser vi fram emot en härlig svamprätt!
 
 

"Musik är bättre för hälsan än idrott"

Publicerad 2013-11-04 19:48:58 i Inlägg,

Nu äntligen har det forskats på det som jag redan misstänkte: Musik stimulerar hela hjärnan, visar forskningen.
Musik är hjärnans bästa vän - den öppnar upp igenslammade nervbanor och gör dig beredd att ta emot andra utmaningar. Det säger vetenskapsjournalisten och musikredaktören Minna Lindgren.

 - Under de senaste 15-20 åren har man i Jyväskylä och Helsingfors undersökt vad som händer i hjärnan då man spelar eller sjunger. Därifrån kan man allvarligt säga att musik är mycket mera hälsosam än idrott, säger hon.

Hjärnan är uppdelad i olika delar som sköter om olika saker: språk, känslor och så vidare. Men musiken, den aktiverar hela hjärnan.

- Forskarna vet inte varför, men de har kunnat påvisa det, tack vare modern teknologi.Musiken är något av en universalmedicin

Jag tycker som forskarna, mer musik i skolan och förskolan!

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/01/musik-ar-battre-halsan-idrott

Tidigare har även forskare visat på att körsång kan ge bättre hälsa.

Studier visar på att körsång ”tvingar” fram en lugn och regelbunden andning, vilket ger en dramatisk effekt på hjärtat med gynnsamma hälsoeffekter som följd.

- Det har en effekt på den så kallade hjärtvariabiliteten. Dålig hjärtvariabilitet kan leda till att man får cirkulationsproblem och problem med hjärtat, säger Björn Vickhoff, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Svenska forskare har kommit fram till att körsång kan göra under för din hälsa. Det kan vara lika bra som ett yoga-pass.

Jag mår väldigt bra av att sjunga i kör. När jag var bosatt uppe i Nossebro (Västra Götaland) var jag med i en underbar damkör i tjugo års tid. Man blir upprymd och lär sig att kontrollera sin andning, så självklart påverkar det oss människors hälsa positivt. Dessutom stärker körsång gemenskapen. Vi hade en fantastisk sammanhållning i kören. Vi stöttade varandra i både med-och motgång i livets olika skeenden.

Treklövern har varit mitt stora stöd både på mitt bröllop, dop, skilsmässa, på begravning och allt där emellan... Sången och glädjen tillsammans gör att man blir som en stor familj. Vid flertalet gånger har vi i kören åkt upp till Stockholm för att tillsammans vara med och sjunga i "Toner för miljoner kören" eller Stockholm gospelfestival. Vilken upplevelse att få vara med och sjunga med tusentals körsångare.

 I skolan när jag arbetade som lärare höll jag också i musiklektionerna för låg och mellanstadieeleverna. Vi sjöng av hjärtats lust och jag fick då smeknamnet "rockfröken". 

Nu sjunger jag inte längre i kör men jag älskar att sjunga med barnen på förskolan och det gör jag gärna varje dag. Jag känner att jag mår bra av det... och jag ser på barnen att de gör detsamma.

Forskare har undersökt hur musiken påverkar vår hälsa och upptäckt att körsång har lugnande effekter på hjärtat. Kördeltagarna synkar nämligen sina hjärtslag och sin puls, hjärtslagsfrekvensen blir i sin tur jämnare vilket minskar risken för hjärtsjukdomar. Studien visar även att långa sångfraser har samma effekter som andningsövningar i yoga.

Förutom körsångens positiva effekter på hjärtat fann forskarna också att körsång är bra för lungorna och humöret eftersom deltagarna har roligt.

Forskarna vill nu undersöka hur körsång kan stärka grupparbeten i skolor. Det finns nämligen studier som visar att synkroniserade aktiviteter kan leda till så kallade ”joint action” effekter - delad uppmärksamhet, delat mål och delat perspektiv. Kort sagt, ett bättre samarbetsklimat.

Forskargruppen BodyScore (Kroppens Partitur) kartlägger nu också hur musik påverkar kroppsliga reaktioner, för att kunna använda den här kunskapen inom medicinen. Syftet är att hitta nya former där musik kan användas inom till exempel rehabilitering och friskvård.

Jag säger bara: SJUNG AV HJÄRTANS LUST!!! det gör jag... 

En avgörande dag...

Publicerad 2013-11-03 12:33:25 i Inlägg,

I dag har jag en vandrande sambo… han lunkar runt som en vandrande vålnad i vårt hus… runt, runt. Regnet strilar ner utanför vårt hus. Det är en spännande och ödesdiger dag. Vinna eller försvinna!

Under guldåren -76 och -79 var jag med och såg nästan varje hemmamatch tillsammans med min kära klasskamrat Ulla. Vi stod i kvastarnas klack och var med och hejade. Efter matcherna smög vi in i restaurangen där Ullas mamma, Margit serverade spelarna korv, hamburgare, mos med piffikrydda och mackor. Det var en härlig stund att kolla in alla killarna och känna av atmosfären och lyssna till eftersnacket.

Några gånger var jag även med och tågade med alla supportrarna till matchen, längst fram i ledet med flaggan i högsta hugg gick en av de snyggare killarna i min klass. Det kändes otroligt spännande och magiskt att få gå med när fanorna vajade för vinden, för att ge allt sitt stöd åt klubben.

Jag minns också spänningen när jag sålde kvällsposten till Rutger Backe under tidiga skolår. Det var alltid lika spännande, om han skulle öppna när man ringde på dörren.  Kanske fick man en extra slant till någon godisbit.

Klubben firar 100 årsjubileum nästa år och det vore ju tragiskt att åka ur precis innan…

Känslan att stå i klacken var både spännande och kunde ibland te sig lite kuslig för oss tjejer. En gång fick jag en rejäl kyss av en exalterad äldre kille i klacken då vårt blåa lag fick in ett mål. Jag blev helt chockad och jag minns det tydligt än i dag… hur jag smög upp en näsduk och tvättade mig runt munnen efteråt. Jag behöver väl inte tala om att jag bytte plats efteråt.  

Ny låt är det också i klacken. Men för mig är det ändå den gamla som gäller…  Sambon laddar nu upp med denna innan han snart går iväg mot Örjansvall.

I skrivandes stund drar regnet nu i väg och plötsligt lyser solen, kan det vara ett tecken på att det kommer att gå bra för vårt älskade HBK. 

                         
 
 
 
 

Mycket god morotskaka...

Publicerad 2013-11-02 17:41:40 i Inlägg,

I dag har min älskade dotter och jag tagit en tur i Halmstad centrum. Jag får rå om henne i några få dagar innan hon återvänder till huvudstaden igen.

Vi kom hem med varsin kasse. Innehållet skiljer sig åt en hel del.

 

I min finns saker som kan komma till pass när det gäller att förvara och dekorera i hemmet. Kanske kan bli en fantastisk bra present i advent och juletid om man blir bortbjuden. Visst är det väl roligt att komma med något man gjort själv. Det brukar bli mycket uppskattat. Bra presenter kan t.ex. vara hemlagad sylt, saft, müsli, bröd eller varför inte som i mitt fall glögg. Nu väntar jag bara att veckorna ska gå så att jag snart får hälla upp på flaskor.  Den nygjorda hemlagade müslin är redan upphälld på en av burkarna.  

 

Och när vi ändå är i farten passade vi på att göra en god kvällskaka till programmet: Så mycket bättre som vi kommer att sitta bänkade till i kväll. 

                                      

                      

 

 

 

Här kommer receptet om ni så önskar en god kaka.

Morotskaka

Ingredienser:

4 dl socker

3 dl matolja

4 ägg

4 dl mjöl

6 dl morötter

2 tsk bakpulver

2 tsk bikarbonat

(ev 2 tsk kanel)

Glasyr:

200 g Philadelphiaost

100 g smör

1 tsk vaniljsocker

3 dl florsocker

Till dekoration:

Kokos

Gör så här

 

1. Sätt ugnen på 175°. Riv morötterna på grova sidan av rivjärnet. Vispa socker och olja krämigt och vitt. Tillsätt ett ägg i taget.

2. Blanda mjöl, bikarbonat/bakpulver och eventuellt kanel. Rör ner sockerblandningen. Tillsätt rivna morötter. Fyll i smord och mjölad långpanna. Grädda i ca 20-25 min. Låt kakan stå i formen en stund innan den stjälps upp. Låt kakan kallna helt. Hit kan kakan förberedas.

3. Glasyr: Rör ihop philadelphiaost, rumstempererat smör, vaniljsocker och florsocker till en slät smet. Bred över den kalla morotskakan. Garnera med kokos.

 

 

På tal om Så mycket bättre, om man själv fick välja vilka artister som skulle vara med i programmet, då hade nog Carola, Björn Skifs, Lisa Nilsson, Peter LeMarc, Uno Svenningsson, Per Gessle... ja, vi skulle nog kunna rabbla några fler...   kunnat vänta sig ett samtal från mig. ;) Vilka hade du bjudit in?

 

 

 

 

telefonen ringde...

Publicerad 2013-11-01 11:44:14 i Inlägg,

En oktoberdag för många år sedan blev jag uppringd på telefon. Det var min älskade mamma. Jag hörde direkt på henne, att idag var det inte den spontant positiva livsglädjen i rösten som jag brukar höra när hon ringer. I dag hade hon något viktigt att tala om. Jag är säker på att hon inte ville ta detta över telefonen men eftersom det var dryga 40 mil emellan oss så tog hon modet till sig för att tala.

 

Hon hade under dagen blivit uppkallad till en annan avdelning på sjukhuset. Ja, det är där hon hade sin arbetsplats. Solstrålen på hjärt- & lungkliniken kallades hon. Nu var hon kallad till neurologen i ett eget privat ärende. Vid de första undersökningarna var hon ensam och utlämnad. Många ord blev sagda men ingen hade talat om att hon kanske hade behövt ha någon nära anhörig med sig som kunde reda ordning på alla orden åt henne. Utan där stod hon nu själv och tog emot olika budskap om och vilken sjukdom det kunde vara. Den dagen övervägde mamma om hon skulle ta sin lilla vita Polo och köra in i bergsväggen när hon var på väg hem. Snabbt och enkelt skulle det gå…

Så en dag fick hon så beskedet… Läkaren hade kallat mamma och pappa, och som en tyst liten grå mus satt han nu där, läkaren, och tittade rakt ner i skrivbordet när han talade. Han berättade att det nu var ett faktum, min älskade mamma hade ALS och att de nu var välkomna in i rummet intill. Framför henne hade hon nu ett helt team av människor. Alla var där för att vara stöttande och specialister på sitt sätt. Där satt hon nu och tog emot budskapet om sjukdomen som höll på att äta upp och förgöra henne inifrån. Ett helt ALS-team med information från arbetsterapeut, dietist, kurator, logoped, läkare, sjukgymnast och samordnande sjuksköterska.

Det var detta budskapet som skulle nå mig via telefon. Domen om sjukdomen, en sjukdom jag inte visste existerade. Jag var inte alls förbered.

Det finns flera typer av debutsymtom vid ALS. Besvären ser olika ut hos olika personer.

Förlamningen börjar oftast lokalt i någon del av kroppen. Vid en form av ALS, så kallad bulbärpares, påverkas först talet och sväljningsfunktionen. Det var den här typen mamma hade drabbats av.

Vanligt är annars att svagheten börjar i en hand eller en fot. Förlamningen sprider sig därefter, för att slutligen drabba andningsmuskulaturen.

Vi hade skämtat med mamma och sagt att hon kanske hade tagit sig en och annan liten hutt, sist vi träffades. Hon hade bett oss att vi skulle gå in i vardagsrummet, för att kaffet och fikat skulle serveras där. Hon hade svårt med alla konsonanterna när hon pratade, vadachrummet lät det. Vi hade skrattat och tyckt att nu får hon nog akta sig för alkoholen, då skulle hon sluta sluddra när hon pratade. Det hör till saken att mamma var näst intill en renlevnads människa och som möjligtvis kunde ta ett glas rött vid någon stor tillställning. Annars avstod hon gärna helt, hon var mycket noga med den kost hon åt. Vi hade skämtat på hennes bekostnad utan att förstå vad hon egentligen var riktigt orolig för, vad hände med hennes tal. Positiva glada mamma höll oron inom sig.

 

Nu fick jag veta att typiskt för ALS är att med förlamningen följer en muskelförtvining.

Fakta: ALS, amyotrofisk lateral skleros, är en förlamningssjukdom. Förlamningssymtomen beror på att de nervceller i hjärnan och ryggmärgen som styr musklerna bryts ned. Orsaken är inte känd, och ingen bot finns. De nervceller i hjärnan och ryggmärgen som styr den viljemässigt aktiverade muskulaturen bryts ned, vilket ger förlamningar som tilltar i omfattning. Däremot drabbas inte funktioner som känsel, syn, hörsel. Andningssvikt uppträder förr eller senare och är orsaken till att patienten avlider.

Hos 5-10 procent av patienterna kan man se en ärftlighet, så kallad familjär ALS (FALS). Hos endast en mindre del av dessa har man funnit en genetisk mutation, men något genetiskt test finns inte än. Varje år insjuknar cirka 200 personer i Sverige och man misstänker att sjukdomen blivit något vanligare på senare tid. De flesta som insjuknar är mellan 50 och 70 år. ALS är något vanligare bland män. Man vet fortfarande inte varför sjukdomen uppstår.

Hon och pappa ringde nu runt till sina fyra barn, till mammas systrar och till släkt och vänner för att tala om.

Nu ville hon förbereda sig. Inom loppet av en månad såldes huset i Staffanstorp, Skåne. Och vid årsskiftet gick flyttlasset upp till Västra Götaland och Nossebro. Här hade pappa och hon bestämt långt tidigare att de skulle avsluta sina dagar med pensionen tillsammans. Här fanns hennes barndomsbygder, hennes systrar och nu även jag, min man och tre av hennes fem barnbarn.  Mina föräldrar hade räknat med många långa år framför sig där de skulle få rå om varandra och göra många roliga saker som pensionärer.

Vi fick tid att förbereda oss… tillsammans skulle vi sedan gå igenom den tid som åt upp mamma inifrån. Vi var med, men vi kan aldrig någonsin förstå hur den egentliga skräcken är, som det är att upplevde hur det är att vänta in döden. Vi följde den utifrån på kort avstånd. Det är först när man upplever den själv man kan förstå..

Under året som följde hann min syster Birgitta träffa sin älskade Patrik, köpa och renovera hus i Nossebro, bli gravid och gifta sig. Mamma var med så gott det gick. Hon var till och med uppe en kort flyktig stund i bröllopsvalsen med pappa. Pappa bar henne mest runt i dansens virvlar och lilla mamma var så mager och tärd, men det var lycka!

Hon kunde nu inte prata men använde hela tiden sin hand att skriva meddelanden med. Tack och lov så var huvudet och handen goda redskap i kampen med kroppen och sjukdomen.

De sista dagarna klarade vi inte av att ha mamma hemma längre… Hon behövde mycket hjälp och smärtlindring. Det var knappt vi vågade röra vid henne. Hon var så spröd och bräcklig, likt en liten fågelunge.

Hon älskade när vi satt jämte henne och jag minns att jag läste högt för henne ur boken: Grabben i graven bredvid… och vi skrattade båda, så vi höll på att kikna.

Musik spelades och vi sjöng för henne. Hon älskade när vi sjöng Carolas: Jag omsluter dig eller Åsa Jinders låt: Stilla ro och nära.

Den 13 oktober 2002 stod vi så alla där för att ta avsked. Det var pappa och mammas 40 åriga förlovningsdag, även om de varit gifta nästan lika länge, så betydde denna dag mycket för henne. Den dagen valde hon ut för att knyta ihop säcken.   

Hela jag och hela mitt innersta gick i kramp och kroppen höll på att förtäras när jag nu skulle klippa navelsträngen till min mamma. En väldigt konstig upplevelse både då och nu när jag minns hur det var. Jag kräktes och hade diarré och kroppen var fullständigt som gelé. Och där skulle det vara vi som skulle vara de starka… Till slut somnade mamma in med ett leende på läpparna och jag kan fortfarande se min älskade mammas leende… det var precis så min mamma var. Solstrålen och glädjen i livet.

Tre dagar senare fick min syster Birgitta en dotter, Ebba. En ängel gick och en liten kom åter…

Än idag över tio år senare berättar mina barn om olika episoder där deras mormor har gjort olika saker för dem… kommer du ihåg…   ? Mormors pannkakor var himelska, och man fick både sylt och socker.   

Det är lycka!   

 

ALS kan ännu inte botas. För närvarande finns en bromsmedicin, Rilutek, som kan förlänga överlevnaden något. Studier pågår dock världen över för att finna ytterligare behandling som kan bromsa sjukdomsutveckligen.

 

Så när vi någon gång får ont någonstans i kroppen, något litet bekymmer, finns alltid en viss liten oro och undran där… hur är ärftligheten på ALS, kan det vara denna jävliga sjukdom som vi nu kan ha drabbats av…  

 

 

Till minne av min älskade mamma Eva <3 du lever inom mig.

 

Ingela
Ingela

Om mig:

Välkommen till mig, en kvinna i sina bästa år som lystrar till namnet Ingela, mamma, fröken samt även rockfröken.
Jobbar som lärare åk 1-3 på en skola i Halmstad. Jag har återvänt och bor i min gamla ungdoms hemstad Halmstad sedan 2011 och bloggar om mig själv och om att vara mitt i livet.
I familjen ingår Göran min älskade man (gammal klasskamrat sedan 9:an på Vallåsskolan) och Christoffer 26, Carolina 25, Zebastian 23 som är mina utflugna barn samt Pontus 26, Hannes 20 även de utflugna och Sanna 17 som är Görans barn och mina bonus-barn.
Denna blogg är min och därför bestämmer jag själv om mina inlägg. Jag pratar ibland gott om både barn och mig själv. För vissa är mina inlägg väldigt roliga, för andra totalt ointressanta.

Är du med på bild och vill plockas bort så säg till.

Om

Min profilbild



Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela