inghar.blogg.se

om mig själv, mitt i livet

Naturens skönhet...

Publicerad 2014-11-08 15:08:00 i Inlägg,

Jag älskar naturen den får mig till vila och komma i balans… Det är inte tvunget att alltid vara ute i den utan det räcker ibland bara med att titta ut i trädgården, se ett träd, bladens rörelser i vinden eller förundras över naturens skönhet eller kanske nakenhet.

Naturligtvis är det som skönast en härlig sommardag när solens strålar värmer kroppen och man hör kvittrande fåglar, känner den svaga vinden och kan lugnt känna vibrationerna av att livet och naturen som lever där uti.  Även om jag blundar kan jag förundras och i tanken fyllas över hur vackert och skönt det även kan vara med ett lätt duggregn där du flanerar längst en stig eller det överraskande ösregnet där varken regnkläder eller paraply har föga förhoppningar att kunna hålla dig torr. Ja, även då kan jag stanna upp några sekunder och njuta av tillfället…

Jag har vuxit upp med en mor som älskade växter och blommor både inom- och utomhus. Det var inte alltid hon valde att prioritera de fina gardiner i fönstret utan det var prakten av växter som tilltalade henne ännu mer. Ju fler och vackrare, ju bättre. Dessa sköttes med tålamod och omsorg. Hon sjöng alltid när hon gick runt med sin vattenkanna. När jag tänker tillbaka på åren minns jag olika färger på kannorna, så på något vis måste dessa ha blivit utslitna eller var det kanske så att hon även här var lite moderiktig i sin framtoning.

När jag tittar tillbaka på min barndom ser jag en kvinna, vacker som en dag, perfektionist i allt hon företog sig. Hemmet skulle hållas vackert och rent till punkt och pricka. Smakfullt inrett och med en tusch av stilfullhet med en välkomnande och varm atmosfär.  

Grannarna skrattade ofta då de välkomnades in av en dammsugare innanför dörren. Den fick man oftast kliva över då hon gärna tog emot av överraskande vänner i vardagen. Det bjöds alltid på hemlagad jordgubbssaft, kaffe, nybakade varma bullar eller kanske en mjuk pepparkaka.  Hon saftade, syltade, bakade och lagade husmanskost samtidigt som dammtrasan och dammsugaren hölls i trim.  

Jag kan inte säga att hon hade en speciell favoritblomma i fönstret men jag vet att hon uppskattade liljekonvaljens och rosornas doft när dessa placerades in ifrån naturen vid rätt årstid. De stod på bordet i fina läckra arrangemang som förgyllde både vardag och fest.

Sedan jag som 18 åring skaffade eget boende har även jag prioriterat och älskat gröna växter och blommor där prakten och det levande växten har får mig att må gott.  

Orkidén är dock den växt som på något vis tilltalat mig allra mest.

Det var fantastiskt att få uppleva den i sin fulla prakt i Thailand där den växte i vilt tillstånd… vilt kan man absolut säga… hängandes överallt kämpade för att finna, med underjordiska jordstammar eller knöllika, näringslagrande rötter, näring på det mest konstiga ställen i hemmen eller i naturen. Här var dock luftfuktigheten en helt annan än i vårt land.
 

Hemma vid vattning sänks orkidén med odlingskrukan ner i rumstempererat vatten i ca fem min och får därefter droppa av ordentligt innan den sätts tillbaka i ytterkrukan. Ofta händer det även att jag låter vattnet strila ner över rötterna under vattenkranen ett tag. Viktigt att tänka på är att det absolut inte får komma vatten i bladrosetten då detta lätt förorsakar röta, speciellt viktigt under de kalla årstiderna med sämre avdunstning. Sedan orkidén har blommat, kan stängeln lämnas orörd. Ofta kommer då nya förgreningar och nya blommor. Grundregeln är dock att inte klippa bort en stjälk helt förrän den är helt intorkad.

 
 

Jag måste erkänna att jag har svårt att gå in på blomsterhallar utan att ta en sväng förbi orkidéavdelningen för att fängslas och fångas av dess skönhet och praktfullhet.  I löööv it.  

Ibland följer det med ett praktfullt exemplar med hem.

Just nu har jag räknat in dem i hemmets ljuva vrå till en siffra av 26 st. De flesta med nya fina stänglar som alla kommer med nya läckra knoppar just nu...

 
Nä, nu är det dags att gå ut och fånga naturens egen skönhet.  
 

Fira kan man tydligen göra hur länge som helst… eller?

Publicerad 2014-11-07 18:15:00 i Inlägg,

Jag har fyllt, en hand full 10 gånger om, för precis en månad sedan.

50 år är en ärofylld ålder sägs det. Troligt är att jag nu gjort fler år än vad som komma skall…

100, hur många människor blir hundra år… inte kan det vara många?

Det är nu man skall stanna upp och fundera på vad man inte vill missa i livet… Inte bara rusa på som vanligt… 
Knyta ihop säcken, är det något som jag saknar, önskar eller något jag kanske längtar efter?

Jag firade lite smått i hemmet med familjen… syster, svågrar och svägerskor… mat och god dryck stod framdukat med trevlig samvaro.  

Tipspromenad där temat om mig själv stod i centrum var givet under kvällen.

Frågor såsom: Nämn fem kända sångare/sångerskor eller grupper som Ingela har sjungit offentligt med? Vilket politiskt förbund har Ingela varit med i, utan att någonsin har röstat på dem i något val och varför? Hur många adresser har Ingela bott på? Nämn fem fritidssysselsättningar i föreningslivet som Ingela har utövat i sin ungdom? Ingela har åkt ambulans en gång i sitt liv… vad hade hänt henne då?
Alla var överens om att frågorna var i svåraste laget… och så är det ju alltid om man inte kan svaren, eller?

Ja, du kanske själv har lust att gissa på någon av tipsfrågorna?? Varsågod!  

Göran bjöd på biljetter till teatern där Thomas Peterssons bjöd på en härlig show, Skakad men inte störd. Det var otroligt roligt där många repliker blev till skratt som bringade till rullande tårar. En härlig kväll.

När själva födelsedagen inträffade åkte jag och Göran ut för att ägna oss helt åt oss själva… Varför inte då göra något riktigt kul… vi åkte ut till golfbanan en heldag och njöt i höstsolens glans. Svingen i sig var inte så rak som jag önskat inte heller längden eller puttarna, men sällskapet var desto bättre.

 
Dagen därpå styrde vi bilen till Helsingborg där vi bokat in oss på hotell för två nätter. 4 stjärnigt hade vi kostat på oss. Härlig god frukost, trevlig samvaro, restaurangbesök, shopping, Helsingörsbesök var fantastiskt lyxigt att bara vara.
 

Sängarna blev dock en besvikelse då våra ryggar inte är gjorda för att sjunka ner till golvet i mjuka nedlegade av tusentals semesterfirare som valt samma hotell och natt efter natt vilat sina slitna kroppar i desamma sängar som vi nu gjorde. Tyvärr fanns heller inga hårdare madrasser att byta till i receptionen.

Även när jag kom hem firades jag stort av kollegor på jobbet. 

 Min kära pappa med sambo Birgitta dök upp också för att fira.
 

Så blev det då möjlighet för mig att plocka ut den efterlängtade present jag så länge drömt om: En egen digital systemkamera.

 

Tack alla som gjorde detta möjligt!

 Vi har varit ute... min nya vän och jag. 

 
Och jag hoppas att vi ska trivas i varandras sällskap... 
 
Och ännu är det inte slut på firandet… med spänning och förväntan väntar jag nu på en semestertripp till huvudstaden där mina kära barn har lurat ut en och annan rolighet under helgen till första advent. Ska bli underbart kul.  

Under våren är jag också inbjuden på en hemlig resa med mina närmaste kollegor på avdelningen… spännande!  

Så nog har jag blivit firad, det kan man lugnt säga. 

smärta...

Publicerad 2014-11-07 16:18:08 i Inlägg,

Ja ha, då var det dags igen, Jag får bara inte till det… 

Osteopaten jublade inte när jag lades upp på hennes behandlingsbord eller det kanske var precis det hon gjorde, inombords. Nä, det vill jag aldrig tro, att hon enbart vill tjäna pengar….
Hon är en seriös kvinna i sina bästa dagar… och gör allt för att vi alla ska må lite bättre. Hon lever som hon lär eller??? (jag såg att hon smög ut och tog sig några halsbloss innan hon skulle knåda mig.  Dock tvättade hon händerna väldigt noga efter, sköljde munnen och tog sig en halstablett för att inte lukta) Vi är ju inte mer än människor.

Jag måste ändå säga att jag har ett enormt förtroende för henne. Hon kan sin sak och dessutom är hon fantastisk när hon efteråt förklarar vad, hur och varför.

Det är diskbråcket som orsakar all min smärta… inte bara i ryggen utan allt trasslet jag har haft med min mage under hösten.

LCHF släng dig i väggen… här försvann inga kilon under den månad jag stod ut… och tvi vale för allt fett man skulle stoppa i sig…   
Ägg i all ära men till frukost, lunch och middag, på tvären, längden och i alla former är det inte så roligt alla gånger.

Dock fortsätter jag med Probiotikan från hälsokostaffären och har dessutom efter order från Valentina att dricka en mugg med varmt saltvatten på fastande mage varje morgon.  Och orden ringande i mina öron hör jag henne säga - Vi ska nog få till det här Ingela. Nervtrådarna ligger på så illa för dig att det slagit ut din mage helt och hållet. Njurarna och gallblåsan har legat illa till för dig också känner jag, sådant här kan leda till både njursvikt, gallsten, diabetes eller svår reumatisk värk.  

Huga!!!
Jag känner sådant förtroende för Valentina att jag dessutom tror på allt hon säger… det faller på plats när hon pratar om det. Man får en förståelse för hur allt hänger ihop.

Valentina visar sedan på väggen hur alla nervtrådarna går genom hela kroppen från ryggraden och benmärgen och hur allt påverkas av varandra.
Ännu en gång förvånas jag över hur allt fungera i våra kroppar och hur skört och hur fantastiskt det är när ett nytt litet liv föds…. hur allt kan fungera, så magiskt som det är när allt faller på plats, som ett under när man tar upp sitt barn för första gången och räknar antalet fingrar och tår…  

Nog om detta, nu vet jag det är inte magen isig som är problemet utan helheten. Allt påverkar dig.  Behandla inte symtom utan orsak…  Tack Valentina! 

                                     
 

Ingela
Ingela

Om mig:

Välkommen till mig, en kvinna i sina bästa år som lystrar till namnet Ingela, mamma, fröken samt även rockfröken.
Jobbar som lärare åk 1-3 på en skola i Halmstad. Jag har återvänt och bor i min gamla ungdoms hemstad Halmstad sedan 2011 och bloggar om mig själv och om att vara mitt i livet.
I familjen ingår Göran min älskade man (gammal klasskamrat sedan 5:an till 9:an på Vallåsskolan) och Christoffer 27, Carolina 26, Zebastian 24 som är mina utflugna barn samt Pontus 27, Hannes 21 även de utflugna och Sanna 18 som är Görans barn och mina bonus-barn.
Denna blogg är min och därför bestämmer jag själv om mina inlägg. Jag pratar ibland gott om både barn och mig själv. För vissa är mina inlägg väldigt roliga, för andra totalt ointressanta.

Är du med på bild och vill plockas bort så säg till.

Om

Min profilbild



Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela