Raku-kurs
För er som inte har sett hur mitt keramikfat blev så finns det nu på plats i mitt hem…
Mina keramikvänner är för länge sedan i full gång. Det knådades och formades fantastiska figurer, fat och krukor…
Min panik började nu sprida sig i kroppen… Här stod jag nu med leran och knådade och knådade… och nä, det fanns inte en enda luftbubbla kvar i leran hur jag än tittade. Hjärnan stod helt still, vad skulle det bli av det här?
Behövde jag ge upp, låta min knopp få slappna av och ta mig hem, kanske slappa framför tv ´n en stund, förbereda mig för morgondagen. Jag kan inte pressa fram något när inte huvudet självt vill och inte händer det något med händerna heller… inget flow alls.
Då plötsligt får jag en bild i huvudet… bilden är en del av Lena Skoglunds härligt inbjudande entré inne i boningshuset…
Jag söker i minnet. Ett charmigt gammalt bord i ena hörnet, här har Lena några av sina fina alster. I mitt huvud försöker jag leta och se det lite klarare… här står ett helt fantastiskt originellt keramikhus…
Jag började med att kavla ut leran…
Jag vet att jag måste försöka fånga en bild av hur jag kan göra det till mitt…
Jag får en bild i huvudet av Brahehus som är en tidigare slottsbyggnad, numera ruin, vid E4:ans motorväg, tre kilometer norr om Gränna.
Jag kollar även in att Lena gjort en snarliknande byggnad som står längst in i den fantastiska ateljén… Hit dras ofta min blick och här får jag lite extra inspiration.
Nu måste min hjärna bearbeta om man får kopiera och göra så snarliknande alster… att härmas kanske inte alls tillåtet. Bör jag fråga?
Då säger mitt inre, pedagog som jag är och jag lutar mig ofta mot Läroplanen för förskolan: Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera. Vi lär av varandra och det är i samspelet vi stimuleras och utmanas och det är då utveckling och lärande sker. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka våra intressen för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter.
Lena hjälper mig med hopsättningen… Hon är duktig och förklarar hur jag ska göra.
En och en av de andra keramikvännerna har trappat av för kvällen. Vi är nu ensamma kvar i ateljén och på bordet intill har det bildats en hel hög av alster som är helt fantastiska. Nu ska de skröjbännas till nästa gång.
Vid andra tillfället, någon vecka senare, ska nu alla alster glaseras… För att få sin fantastiska lyster och färg i rakubränningen målas de.
Jag valde att glasera den i tuttifrutti, turkos. Leran på krukan som inte glaserats kommer då att bli svart i bränningen. Jag hoppas detta kommer bli en häftig kontrast.
Det ska bli mycket spännande att följa förloppet med bränningen under morgondagen, söndag.
Vi kommer att vara ute under hela dagen och den hemmabyggda ugnen i Lenas trädgård kommer att värmas upp till dryga 1000 grader. Efter bränningen lyfts alla sakerna upp, rödglödgande av hetta och man måste använda långa tänger för att lyfta upp dem.
Därefter har vi tillsammans förberett en tunna som de heta föremålen ska läggas ner i, sågspån hälls över innan locket läggs på. Sågspånet börjar då brinna av hettan.
Den oglaserade leran och krackeleringarna i glasyren kommer då att färgas svarta. Därefter kommer vi att strypa syretillförseln med lock och då kommer syret inte att räcka till utan tas från glasyren. Man får då en reduktion och det är den som ger de speciella effekter som förknippas med modern raku.
När föremålen plockas ur tunnan, läggs dem i en balja med vatten. Sedan är det dags att skrubbar dem rena med stålull för att få bort allt sot, och sedan är det bara att beundra det fantastiska resultatet. Otroligt spännande ska det bli…
Håll nu tummarna för fint väder, gärna sol och inte för kallt.
Du följer väl mig, för att se resultatet?