Naturens skönhet...

Jag älskar naturen den får mig till vila och komma i balans… Det är inte tvunget att alltid vara ute i den utan det räcker ibland bara med att titta ut i trädgården, se ett träd, bladens rörelser i vinden eller förundras över naturens skönhet eller kanske nakenhet.

Naturligtvis är det som skönast en härlig sommardag när solens strålar värmer kroppen och man hör kvittrande fåglar, känner den svaga vinden och kan lugnt känna vibrationerna av att livet och naturen som lever där uti.  Även om jag blundar kan jag förundras och i tanken fyllas över hur vackert och skönt det även kan vara med ett lätt duggregn där du flanerar längst en stig eller det överraskande ösregnet där varken regnkläder eller paraply har föga förhoppningar att kunna hålla dig torr. Ja, även då kan jag stanna upp några sekunder och njuta av tillfället…

Jag har vuxit upp med en mor som älskade växter och blommor både inom- och utomhus. Det var inte alltid hon valde att prioritera de fina gardiner i fönstret utan det var prakten av växter som tilltalade henne ännu mer. Ju fler och vackrare, ju bättre. Dessa sköttes med tålamod och omsorg. Hon sjöng alltid när hon gick runt med sin vattenkanna. När jag tänker tillbaka på åren minns jag olika färger på kannorna, så på något vis måste dessa ha blivit utslitna eller var det kanske så att hon även här var lite moderiktig i sin framtoning.

När jag tittar tillbaka på min barndom ser jag en kvinna, vacker som en dag, perfektionist i allt hon företog sig. Hemmet skulle hållas vackert och rent till punkt och pricka. Smakfullt inrett och med en tusch av stilfullhet med en välkomnande och varm atmosfär.  

Grannarna skrattade ofta då de välkomnades in av en dammsugare innanför dörren. Den fick man oftast kliva över då hon gärna tog emot av överraskande vänner i vardagen. Det bjöds alltid på hemlagad jordgubbssaft, kaffe, nybakade varma bullar eller kanske en mjuk pepparkaka.  Hon saftade, syltade, bakade och lagade husmanskost samtidigt som dammtrasan och dammsugaren hölls i trim.  

Jag kan inte säga att hon hade en speciell favoritblomma i fönstret men jag vet att hon uppskattade liljekonvaljens och rosornas doft när dessa placerades in ifrån naturen vid rätt årstid. De stod på bordet i fina läckra arrangemang som förgyllde både vardag och fest.

Sedan jag som 18 åring skaffade eget boende har även jag prioriterat och älskat gröna växter och blommor där prakten och det levande växten har får mig att må gott.  

Orkidén är dock den växt som på något vis tilltalat mig allra mest.

Det var fantastiskt att få uppleva den i sin fulla prakt i Thailand där den växte i vilt tillstånd… vilt kan man absolut säga… hängandes överallt kämpade för att finna, med underjordiska jordstammar eller knöllika, näringslagrande rötter, näring på det mest konstiga ställen i hemmen eller i naturen. Här var dock luftfuktigheten en helt annan än i vårt land.
 

Hemma vid vattning sänks orkidén med odlingskrukan ner i rumstempererat vatten i ca fem min och får därefter droppa av ordentligt innan den sätts tillbaka i ytterkrukan. Ofta händer det även att jag låter vattnet strila ner över rötterna under vattenkranen ett tag. Viktigt att tänka på är att det absolut inte får komma vatten i bladrosetten då detta lätt förorsakar röta, speciellt viktigt under de kalla årstiderna med sämre avdunstning. Sedan orkidén har blommat, kan stängeln lämnas orörd. Ofta kommer då nya förgreningar och nya blommor. Grundregeln är dock att inte klippa bort en stjälk helt förrän den är helt intorkad.

 
 

Jag måste erkänna att jag har svårt att gå in på blomsterhallar utan att ta en sväng förbi orkidéavdelningen för att fängslas och fångas av dess skönhet och praktfullhet.  I löööv it.  

Ibland följer det med ett praktfullt exemplar med hem.

Just nu har jag räknat in dem i hemmets ljuva vrå till en siffra av 26 st. De flesta med nya fina stänglar som alla kommer med nya läckra knoppar just nu...

 
Nä, nu är det dags att gå ut och fånga naturens egen skönhet.  
 

Kommentarer:

1 Bosse Lidén:

Jag vet aldrig när jag bloggvandrar om det finns något nytt att läsa och se på när jag kommer till denna härliga blogg. Nu blev jag överraskad av flera inlägg sedan jag var här sist. Jag tror att du kommer att vara en solstråle som hundraåring någonstans. Orkidéer är vi också förtjusta i. När de blommar. :) Tänk att uppvaktningen fortsätter ända till nästa år. Hur ska du göra om de kolliderar med dina sextioårskalas? Fint skrivit om din mamma. Hoppas du och N kommer att få många trevliga fotoupplevelser ihop. Kram Bobo

Svar: :D
Ingela Harrysson Nilsson

Kommentera här: