inghar.blogg.se

Torsdagen den 13 januari 2011 börjar som vilken vardag som helst… denna dag skulle förvandlas till en dag vi aldrig ska glömma…

Tillsammans med mina kolleger sitter jag runt bordet på Hjortmosseskolans konferensrum för att gå igenom nästa veckas planering och elevernas skridskodag veckan därpå. Samtalet runt bordet är uppsluppen och diskussionerna går varma kring elevernas stundade lektioner. Klockan är snart åtta på morgonen och vi ska snart bryta upp för att börja dagens första lektion med eleverna. Plötsligt ringer min privata mobiltelefon som jag glömt stänga av ljudet på… diskret kollar jag vem det är. Syrran!!!  Jag slår av ljudet… Samtidigt som det ringer igen!

Det måste ha hänt något… tanken går igenom mitt huvud…   Jag ber kollegerna om att få ta telefonen och förflyttar mig till rummet intill samtidigt som jag svarar.

Min syster är mycket upprörd och det är svårt att få ordning på orden och vad det hela handlar om. Till slut kan mitt huvud reda klarhet i de ord som träffar mitt innersta…  Mina barns föräldrahem och mina barns pappas hus står i ljusan lågor.  Var finns Carolina? Har barnens pappa hunnit till arbetet? Min systers frågor är många! Hon står i fönstret i sitt hus och ser rakt över vägen där mitt forna hem fullkomligt går upp i rök.

Hon försöker komma i kontakt med mina barns pappa…. Hur får man tag i honom på arbetet… finns det någon man kan ringa?  Det misstänks att det finns en människa kvar i huset…  Birgittas man Patrik har sprungit över vägen för att vara brandmännen till hjälp. Carolina har sovit gott i Trollhättan i natt, hon beslutade sig i går för att bli kvar och plugga lite extra hemma och kunde därmed sova en extra timma på morgonen.  Detta kunde jag nu tala om för de oroliga Nossebroborna.

I stället fick vi nu så snabbt som möjligt försöka få tag på barnens pappa för det var väl inte han som var kvar i huset… Nej, hans bil var borta!  Han måste ha hunnit till arbetet. Samtidigt har en god vän till min exman fått tag på barnens far på hans arbete.  Och jag får i luren veta att brandmännen har hittat en person som omkommit vid den våldsamma branden. 

Rökutvecklingen är så kraftig att de rökdykare som skickades in, fick vända. Och enligt insatsledaren kommer eftersläckningsarbetet att ta mycket lång tid. Branden startade i en lägenhet på tredje våningen och hade spridit sig till vinden ovanför.– Just då hittades en kropp, men samtidigt blossade elden upp våldsamt och virke från taket rasade ner. Rökdykarna tvingades avbryta insatsen. Personalen kunde i det skedet inte få med sig kroppen ut, det skedde istället senare under dagen.

 

Räddningstjänsten från Essunga och Grästorp arbetade intensivt för att förhindra spridning av den kraftiga branden, som tog sig neråt i huset. Först vid tiotiden var elden under kontroll. Eftersom huset var mycket illa åtgånget fortsätter man att vattenbegjuta byggnaden, för att skapa förutsättningar för en bra brandutredning.

Byggnaden inrymmde lägenheter på andra och tredje våningen och en frisörsalong i bottenplanet. Huset var ett av de äldre i Nossebro, uppfört 1921. Efter en massiv insats från fem kårer kunde eldsvådan begränsas till det drabbade huset.

                                      

 

Jag andas ut att barnens far var räddad samtidigt som jag både blir arg och ledsen för hyresgästen…  Vad är det som egentligen har hänt, vad hade han utsatt min familj för?

Huset gick inte att rädda utan fick tillslut rivas.

Nu snart tre år efter känner jag fortfarande en sorg. Sorg för mina barn och deras far… deras hem hos sin pappa är borta för alltid. Alla barnens saker vi sparat från barndomen gick upp i rök. Men vad är värdsliga ting mot ett liv…

Nossebro som samhälle där en bit av mig och mina barns historia försvann, kan för mig aldrig bli det samma.  

Och fortfarande är jag lite nojig och arg när folk omkring mig röker…   
vill aldrig någonsin höra talas om eller uppleva att någon säng-röker, kanske förstår du varför…