inghar.blogg.se

Veckorna går i ett rasande tempo…  det innebär att det var ett tag sedan jag skrev här, nu känner jag att det är dags.

Jag har prioriterat att baka en del till julen.

I år blev det inga lussekatter som annars är alldeles nödvändiga, i år blev det i stället lussebullar. Något jag aldrig förut gjort… tyckte det var dags att göra något helt annat prova på utveckla mig själv och kanske hitta något alldeles förträffligt underbart gott.. hi hi

150 gr mandelmassa

100 gr smör

1 tsk vaniljsocker

1 gr stött saffran

På tal om lucia, på vår avdelning är det helt okej att vara precis vad man vill i luciatåget… Har sett mycket skriverier i tidningen om hur skolor och förskolor har olika uppfattningar än föräldrar om vad som är lämpligt eller inte i ett luciafölje. Med eller utan tomtar och pepparkaksgubbar så kommer våra barn i mogonbitti att sjunga med tecken som stöd till många av de traditionella barn- och luciasångerna. Iklädda vad de vill. Barnen har själva varit med och påverkat om vi skulle ha ett luciatåg överhuvudtaget. Och det ville just den här gruppen ha… med respekt mot enskilda barn samt också att kunna känna att de tar eget ansvar. Det enda vi nu diskuterar är om föräldrar ska få ta foto på barnen. Barn med skyddade identiteter, respekt för egna viljan hos barn samt respekt mot föräldrar har vi beslutat att föräldrar får endast ta kort på sitt eget barn och då efter vi har sjungit färdigt alla sånger. Hur man än vrider och vänder på det hela så vill man respektera alla… Det var enklare förr… ha ha ha! då frågade ingen utan alla gjorde som de själva ville och till vilket pris som helst… Undrar om det var rätt taktik? Det är inte lätt att vara alla till lags, föräldrar, samhälle och skolverket.

För många år sedan, när jag fyllt tjugo, bodde jag utanför London i nästan ett år. Jag arbetade som au-pair/ mothers helper i en familj med tre barn. Vi var ett gäng svenska tjejer som höll ihop och träffades på fritiden så ofta vi kunde. Många goa stunder blev det och vid ett tillfälle hade en av familjerna bett oss att ställa upp för att gå lucia för företaget Volvo inne i London. Över hundra gäster och anställda från 35 olika nationaliteter,  skulle nu få se oss, fem svenska tjejer framföra ett traditionellt svenskt luciaspel på luciakvällen.

Vi förberedde oss i flera veckor, övade på sånger och läste verser och var ganska professionella i vår framtoning… men vem skulle få bära kronan… till slut skickade vi runt kronan, provade den alla och skrattade hysteriskt när vi seriöst skulle välja vem som skulle få den stora äran att bli Volvos och Londons lucia året 1984. Tillslut fick vi be värdparet som bett oss att framföra detta spel komma in och välja vem som passade bäst i kronan. Ännu en gång skickades kronan runt och paret fick bestämma….

Jag minns med förundran hur jag som Lucia bar kronan med viss stolthet in…på darrande knän och med ett ljus som slocknat i kronan, sjöng jag sången…

Sankta lucia… tänd dina mörka ljus, Sankta lucia…. Shit! fel text, blev det också i uppståndelsen.

”Sankta Lucia, ljusklara hägring,

sprid i vår vinternatt glans av din fägring.

Drömmar med vingesus under oss sia,

tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.”

Det blev en händelse att minnas och bevara i mitt hjärta… något man gömmer och inte glömmer…