Nu äntligen tror jag att det har vänt…
En riktigt hemsk första kvartal på året kanske äntligen är till ända. Det började redan i mitten av januari när jag sjuknade in i den värsta influensa jag någonsin skådat. Jag var helt utslagen under 12 dagar, då jag inte ens kunde ta mig ur sängen till soffan. Jag kröp till toaletten och sov för det mesta bort hela dagarna. En avskyvärd hosta tog vid som följd och den tycktes aldrig ta slut. Efter 12 veckor konstaterades att lunginflammationen slagit till och det kändes nästan som att kroppen inte fick något syre utan att jag höll nästan på att kvävas...
Att gå så här länge med en kropp som är helt slut är fruktansvärt tufft. Själen kämpar dock på så gott den nu kan. Nu drygt två veckor efter pencilinkuren känner jag att nu, nu är jag nog på gång... äntligen!
Livet återvänder och solen skiner 
☀️, den jäkla hosta börjar så smått att avta och min kropp och mina ben känns piggare på något vis. Jag har till och med orkat plantera lite vårblommor till balkongerna.
🌸
🍀☀️
♥ Tack min älskade för härliga och underbara år tillsammans!!! ♥ 
♥♥♥Första veckan i april fyllde kära Pappa Bertil 80 år. Så på annandag påsk, två dagar för tidigt, passade vi på då alla var lediga, att fara till Alingsås för att överraska honom.
Mina barn samåkte från Stockholm och ner. Även min syster Birgitta kom med barnen och sin nya underbara kärlek, Mats. Alla stod vi där utanför dörren och ringde på… Dörren öppnades och vi sjöng så hela huset skakade och en mycket snopen pappa, stod innanför dörren och tog emot våra hurra-rop!
😉
🎶🎶🎶 Ja må han leva uti många lyckliga år. 🎶🎶🎶
💞💞💞
Vilken härlig dag det blev….
Trevligt umgänge, mycket mat i olika omgångar, frågesport om Bertil och hans liv och tillslut en härlig långpromenad på 8,5 km.
