Sittandes på ett flyg...

Man kan inte låta bli att tittas sig omkring när man blir sittande en timma utan att ha något speciellt att göra. Mina öron hör plötsligt nya nyanser, det är som om alla sinnen blir lite mer som på sin vakt. 
Den unga norska pojken som jag hör prata bakom mig för mig i tanken till tv-programmet Frikänd. Sista avsnittet kommer i morgon söndag och jag är otroligt spänd på upplösningen. 

Här finns killar med bakåtslickade frissor. Tjejer med leopardskor och väskor. Unga och gamla på väg i flyget till Luleå. 

Det finns en ung kille i svart keps och solglasögon som diggar loss till musik i öronen. Hans huvud rör sig i takt till musiken. Jag undrar dock varför glasögon är nödvändiga när inte ens lamporna är tända innuti planet. 

Gissningsvis har jag en lärare av något slag i samma rad som jag. ., då det rättas flitigt i ett dokument. Ett stort frågetecken skrivs i ena hörnet. Kanske en tenta som ska granskas?? 

Annars löses det zodoko och läses böcker och tidningar flitigt på planet bland alla resenärer. 

Mannen intill mig, ser ut som en förvuxen pojke. Han är enorm och jag får inte ner vårt armstöd emellan oss. Han har jeans och svart t-shirt med text, nitbälte samt halvlångt hår till axlarna. Han har svårt att få plats med sina armar och axlarna och håller dem ihoptryckta över bröstet och magen. En aning unken svettdoft når mina näsborrar.  På fingret har han en klackring. Kan det vara en minnesring av något spektakulärt tex. Gandalf.  😁 

Mitt första intryck är svårt att ändra på men jag sitter tyst bredvid och försöker finna ut så många positiva tankar om denne man jag kan. Men mina funderingar och tankar leker amok med mig. Jag ser honom på rockfestivaler där han rockar loss riktigt ordentligt. 
Ha ha ha. Tänk vad roligt man kan ha i sitt huvud. 
Han kan ju vara präst, lärare eller kirurg eller varför inte jurist. Spelar ju ingen roll om han hellre vill vara en av teamet på Mc Donalds eller någon annanstans... Vi är alla människor och är lika mycket värda ändå!! 

Jag vet många av mina gamla barndomskamrater en gång drömde om att bli flygvärdinnor. Nu kan jag se på yrket med andra ögon. Kabinpersonal som går fram och tillbaka för att servera kaffe, te eller annan dryck... Hur kul kan det vara på en skala 1 till 10. Jag bara undrar?? Skulle aldrig vilja byta till detta yrke, Gud vad tråkigt!! 
Kanske lika bra att blunda en stund. Jag är snart uppe i midnattssolens rike.  Jippi! 

Jisses läraren tittar upp rakt på mig under sin gröna keps. Jisses  han är inte lärare..., det är E-Type. 

Kan den stora mannen vara en i bandet som sitter bredvid mig?? 

Martin som han heter E-Type alltså, skulle visst spela i Piteå förstod jag då vi gick ut ur planet, han upplyste en medresenär. Om detta  Kanske ska man passa på att åka dit?? Jag hade dock inte modet att gå och be om en selfie. Här kommer en bild ändå... 
Den store mannen var dock inte med i bandet... Han tog samma flygbuss in till Luleå som jag gjorde. Skulle sedan vidare till Skeleftiå. E-Type tog en vit minivan. Hi hi! 


Kommentera här: