Fira kan man tydligen göra hur länge som helst… eller?

Jag har fyllt, en hand full 10 gånger om, för precis en månad sedan.

50 år är en ärofylld ålder sägs det. Troligt är att jag nu gjort fler år än vad som komma skall…

100, hur många människor blir hundra år… inte kan det vara många?

Det är nu man skall stanna upp och fundera på vad man inte vill missa i livet… Inte bara rusa på som vanligt… 
Knyta ihop säcken, är det något som jag saknar, önskar eller något jag kanske längtar efter?

Jag firade lite smått i hemmet med familjen… syster, svågrar och svägerskor… mat och god dryck stod framdukat med trevlig samvaro.  

Tipspromenad där temat om mig själv stod i centrum var givet under kvällen.

Frågor såsom: Nämn fem kända sångare/sångerskor eller grupper som Ingela har sjungit offentligt med? Vilket politiskt förbund har Ingela varit med i, utan att någonsin har röstat på dem i något val och varför? Hur många adresser har Ingela bott på? Nämn fem fritidssysselsättningar i föreningslivet som Ingela har utövat i sin ungdom? Ingela har åkt ambulans en gång i sitt liv… vad hade hänt henne då?
Alla var överens om att frågorna var i svåraste laget… och så är det ju alltid om man inte kan svaren, eller?

Ja, du kanske själv har lust att gissa på någon av tipsfrågorna?? Varsågod!  

Göran bjöd på biljetter till teatern där Thomas Peterssons bjöd på en härlig show, Skakad men inte störd. Det var otroligt roligt där många repliker blev till skratt som bringade till rullande tårar. En härlig kväll.

När själva födelsedagen inträffade åkte jag och Göran ut för att ägna oss helt åt oss själva… Varför inte då göra något riktigt kul… vi åkte ut till golfbanan en heldag och njöt i höstsolens glans. Svingen i sig var inte så rak som jag önskat inte heller längden eller puttarna, men sällskapet var desto bättre.

 
Dagen därpå styrde vi bilen till Helsingborg där vi bokat in oss på hotell för två nätter. 4 stjärnigt hade vi kostat på oss. Härlig god frukost, trevlig samvaro, restaurangbesök, shopping, Helsingörsbesök var fantastiskt lyxigt att bara vara.
 

Sängarna blev dock en besvikelse då våra ryggar inte är gjorda för att sjunka ner till golvet i mjuka nedlegade av tusentals semesterfirare som valt samma hotell och natt efter natt vilat sina slitna kroppar i desamma sängar som vi nu gjorde. Tyvärr fanns heller inga hårdare madrasser att byta till i receptionen.

Även när jag kom hem firades jag stort av kollegor på jobbet. 

 Min kära pappa med sambo Birgitta dök upp också för att fira.
 

Så blev det då möjlighet för mig att plocka ut den efterlängtade present jag så länge drömt om: En egen digital systemkamera.

 

Tack alla som gjorde detta möjligt!

 Vi har varit ute... min nya vän och jag. 

 
Och jag hoppas att vi ska trivas i varandras sällskap... 
 
Och ännu är det inte slut på firandet… med spänning och förväntan väntar jag nu på en semestertripp till huvudstaden där mina kära barn har lurat ut en och annan rolighet under helgen till första advent. Ska bli underbart kul.  

Under våren är jag också inbjuden på en hemlig resa med mina närmaste kollegor på avdelningen… spännande!  

Så nog har jag blivit firad, det kan man lugnt säga. 

Kommentera här: