Demokrati och medbestämmande.

Jag kände att jag med stolthet fick göra min röst hörd i går.  Att gå till vallokalen och på ett demokratiskt sätt kunna välja och visa vad jag står för var en självklarhet för mig.   

Det var även min plikt i vårt demokratiska land att visa vad jag inte kan acceptera och vad jag inte vill att mitt land ska stå för.

Respekt, demokrati och humanitet är ord som är stora i vårt land… åtminstone ett tag till… men hur ser det ut i framtiden?

Valdeltagande i vårt land till EU-parlamentet var endast: 48,9%  och in röstades fientlighet och rasism.

Är det är den framtid där våra barn ska vara med och styra och deras barn likaså…

Kan det bli det ett land med minskad jämställdhet, gränskontroll och isolering och stoppad invandring.  

Blir det ett Sverige med djupare klyftor och hårdare konflikter?

Vårt likabehandlingsarbete med öppenhet och allas likavärde oavsett kön, sexuell läggning, religion, etnicitet blir det upprivet och kvar finns bara spillror av vårt värdegrundsarbete?  

Att rösta blankt är förvisso en konstig manöver, men det innebär ändå att man utnyttjar sin rösträtt.

Fast att inte rösta alls är bara oförskämt och dumt.

Det spelar ingen roll om valet handlar om att påverka Europa, nationen Sverige eller kommunen där man råkar vara folkbokförd. Att med sin röst kunna påverka är en lyx och ett privilegium. Att tacka nej till att rösta är lika korkat som att tacka nej till champagne, betald semester, snabbare bredband eller en dans med balens drottning menar Anders Westgårdh på Aftonbladet.

Personligen skulle han skämmas ögonen ur sig om han inte röstade. Och där håller jag med: Även jag skulle känna mig dum. Som om jag faktiskt inte förstår innebörden av demokrati och medbestämmande. Nonchalant, som om jag faktiskt inte bryr mig om hur samhället och omvärlden utvecklas.

Och det svårt att föreställa sig framtiden. Kanske är det därför vi så ofta drömmer om en framtid som redan har varit.  Det var bättre förr.

Malena Ernman menar att när man ser Sverigedemokraternas sentimentala drömbilder om ett annat, lyckligare Sverige, med bullerbybarn på grusvägen, eller en lintott på sensommarängen, så är det lätt att låta tankarna fara i väg till soliga barndomsdagar i folkhemmets trygga famn.

Därför måste vi hela tiden påminna oss om att det var annorlunda förr. Inte oskyldigare. Och definitivt inte bättre. Tvärtom.

Sedan Malena var liten har rasisterna, nationalisterna, fascisterna varnat för den stundande undergången i Sverige. Massinvandringen.

De sa att vi inte skulle kunna gå på våra gator om tjugo år. Våldet och de ihjälsparkande invandrargängen skulle styra städerna. De fick fel. Det dödliga våldet har faktiskt gått ner sedan dess. Trots att vi är en miljon människor fler i Sverige.

Och när de säger att politikerna är skit så säger de förstås också att vårt gemensamma samhälle är skit. För vem behöver utbildning, nationalekonomi, konst eller forskning när man redan har svaret på alla problem? Det är invandrarnas fel, det var bättre förr, politikerna är skit, partierna är skit, samhället är skit och nej!

Men är detta sanning? Marlena menar att hon inte håller med och det gör faktiskt inte jag heller.

Utveckling är nämligen kärnan i människans natur.

Vi söker oss till varandra, vi samarbetar, vi enas, vi löser problem och vi utvecklas. Det är människans natur att alltid bli bättre. Hon tror nämligen att vi alla, trots våra brister och tillkortakommanden, gör precis så bra ifrån oss som vi bara kan och jag kan bara hålla med.

Hon avslutar artikeln med att: Vi tror alla på olika saker men vi är överens om att det krävs oändligt mycket hårt arbete, kunskap och samarbete för att lösa problemen som vi står inför. Vi gillar olika partier och vi gillar olika lösningar men vi hör ihop.

Alla vi som vet att invandring inte är en kostnad utan en väldigt lönsam investering. Vi som vet att mångfald och mångkultur är den självklara vägen framåt.

Vi som gillar olika.  Tack Marlena! för dina ord. 

 

Kommentera här: