Ave Maria!
15 kollegor bilade ner för att ta ett tyst farväl av en kär vän och arbetskollega. Sankta Maria Kyrka i Malmö är den plats där vi möts för att tillsammans skiljas från en omtänksam och kärleksfull pedagog.
Anhöriga och vänner och kollegor tog därefter ett sista farväl vid graven i Limhamn.
Min känslomässigt tyngsta tillfälle drabbade mig plötsligt utan förvarning då vi ska lämna graven. Flera av U´s vänner och släkt har redan lämnat platsen för att ta sig tillbaka till bilarna, vi ska ta oss tillbaks till församlingshemmet för lite förtäring. Kvar vid graven står U´s man, döttrarna, jag och några av mina kollegor. Den kärleksfulla lilla vinken, blicken och sorgen från mannen när han tar sig från graven gör mig helt förtvivlad. Helt plötsligt så befinner jag mig i en otroligt tung sorg. På en bråkdels sekund slungas jag in i en djupt olycklig hopplöshet. Jag ser mig själv vid en grav där även jag en gång ska utsättas för att lämna min älskade man en gång…
Även nu i skrivandets stund kan jag uppleva smärtan igen, den som slog till i mig vid graven… kan bara föreställa mig hur det kommer att kännas den dagen… om jag behöver att uppleva den. Nästan så man hoppas att man får gå först in i ljuset.