Världens mest primitiva form av jordbruk…

 

Jag har egentligen aldrig kommit i närheten av långgolf… för mig var det en snobbsport när jag växte upp i och runt skolan. Det var bara rikemansbarnen som kom i närheten av denna. 

När man cyklade eller åkte buss förbi lyxhusen och golfbanorna ner mot Tylösand för att  tränga sig ner bland tusentals andra på stranden, så gav  man dem möjligen en snabb blick på mycket långt håll. Jag har aldrig varit riktigt nära för att ”se” vad som egentligen sker på en golfbana..,

Mina barns pappa uttryckte sig alltid som så att långgolf måste vara världens mest primitiva form av jordbruk.

Mamma och pappa har en gång i tiden gett sporten en chans. På åttiotalet köpte de in sig i och var med i en vad de trodde en lovande golfklubb och blev jätteentusiastiska. De hann dock inte vara med att ta något grönt kort förrän klubben gick i konkurs. Stor glädje förbyttes i tragedi och där stod sedan deras fina golfbagar i garaget, med orörda klubbor som ett hån mot dem ”pengar som gått upp i rök”. Golfbags och klubbor skänktes efter ett tjugotal år till ett loppis minns jag.

Det hör till saken att som ung och uppvuxen på Vallås i en arbetarfamilj så var långgolf väldigt främmande i tanken. Golfbollar kom man i kontakt med på Japans minigolfbana under somrarna och det var ju ganska  roligt. Men nu i efterhand när jag ska jämföra är det en otroligt stor skillnad på golf och golf.

Göran, min älskling kom i kontakt med golfen på ett helt annat sätt. Han och äldsta sonen har spelat golf tillsammans sedan sonen var liten. Förhållandet till golfsporten har blivit en del av deras gemensamma intresse. Men perioder i livet gör att vissa saker väljs bort eller omprioriteras. Långgolf kan ta onödigt lång tid och vara dyrbar och därför så valde Göran bort golfen under några år.  

När vi träffades pratade han då och då om de magiska stunderna på golfbanor runt om på västkusten. Morgontimmarna, skenet, naturen och svingarna… ibland kunde jag i fantasin vara med på banorna och uppleva de magiska stunderna. Detta gjorde att jag en dag sa att jag ville prova att vara med där ute en gång tillsammans med honom.

En morgon en tidig semesterdag stod jag rustad med hoplånade klubbor och en stort portion mod för att följa med ut på min allra första golfrunda. Jag skulle inte bara få slå utslag, utan vi skulle även gå en korthålsbana för att få känna på hur det igentligen var att spela. Skulle magin infinna sig…   

 

Jag svingade, slog och puttade… Oj oj oj!  bollar hamnade här och var och där de inte skulle… högt gräs, i bunkrar och i vatten men gud va kul det var…  Det slutade med att jag blev biten och semestern gick i golfandets tecken med ny outfitt och utrustning.   

 

 

Jag ser framemot att under vårens första period 2014 plocka fram bagen och försöka mig på att ta grönt kort. Dessutom behöver inte bagen vila ännu för i Vilshärad är golfbanan öppen under hela året. :D

 

                             

 

Här kommer lite underhållning på högsta nivå.... nästa gång blir det hole in one. 
Barnen, Göran och jag skrattar så tårarna rinner. Var så goda.. jag bjuder på detta... :D

 

Kommentarer:

1 Rose-Marie:

Underbart Ingela. Kämpaglöden saknas inte ser jag. Men det var naturligtvis tålamodsprövande att inte få iväg bollen på så många försök. Klart att du ska ta grönt kort till våren.

Kommentera här: