Ute i god tid...
Vi skulle vara ute i god tid tänkte vi… hade till och med satt väckarklockan på ringning. I dag skulle vi ta en av våra sparade semesterdagar för att försöka hitta julklappar till våra barn. Vi ville vara ute i god tid. Gick till och med in på webben hemma för att kolla så att det inte var någon kö in. Nej då! Allt ser lugnt ut. Då var så dags, vi hade laddat i flera veckor för det här…
Ändå säger jag: Jisses vad folk!
Fy fan! vad gör jag här? Folkvandringen hit är ju enorm.
Något som är mer patetiskt än att knuffas runt med en varuvagn är dessa tv-program som görs om Morgan och Ola-Conny. Att dessa stackars killar eller man kanske ska kalla dem män ska utsättas och vinklas i de minst sagt pinsamma situationer. Man vänder och vrider och vinklar programmen så att de ska bli så patetiskt och pinsamt som möjligt. Sen ska vi sitta i våra tv-soffor och gotta oss i dessa livsöden. Var ligger denna värdegrund och humanitet på tv-program. Kanske är det killarna som är de stora vinnarna och tjänar lättförtjänta pengar på oss tv-tittare och drar in storkovan.. ja, inte vet jag.
Lite saker fick vi dock med oss hem….
Jag håller med. Patetiskt är ett bra ord i detta sammanhang. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta med eller åt "skådisarna". Gekås har jag mängder av minnen av. Både som barn när man nästan var tvingad dit och under de år vi bodde endast fem minuters bilresa därifrån. Då ringde vi och frågade om där var någon köl. Oftast var 17.30 en perfekt tid när de tungt lastade gulpåse-färgade bussarna rullat iväg.