Handledning...

I går var jag med på ett litteraturseminarium i handledning för VFU- studenter från Högskolan, mycket intressant. Diskussionerna och reflektionerna var stora när vi nyanserat diskuterade det här med handledning.

 Vi kom fram till att:

Stor ansvar vilar på den handledare och handledningen då det kräver ödmjukhet , medvetenhet, lyhördhet när man tar emot lärarstudenter . Att lyfta rätt sorts öppna frågor som leder in utvecklande frågor för ett bra reflekterande i arbetslaget. Strävan är att studenten och arbetslaget ska utvecklas och där pedgogerna lyfter aspekter som strävar mot utveckling av verksamheten, där förändring till bättre handlingar i vardagen blir resultatet.

Att hinna reflektera, och analyser det man  oberverat  är ju en förutsättnig för utveckling. Men förutsättningen är att det finns tid för analys tilllsammans med personallaget där alla kan reflektera tillsammans.  Det är som att lägga ett pussel av reflektioner. Pedagoger ser olika saker. Det är analysen tillsammans som utvecklar och ger möjligheter till att förändra arbetet i verksamheten.  Förutsättningen är att barngruppen inte är för stor och att tid finns för reflektion.

Jag anser att dagens förskolor har alldeles för stora barngrupper. Håller du med?

Handledningssituationer för VFU-studenter utförs under hela dagen. En pågående dialog om lärandet samt förståelse för vad som sker i verksamheten där allt runt omkring tas upp till reflekterande och väcker tankar. De enskilda aktiviterna i sig är inte det enda som är i focus utan helheten i verksamheten.  När jag reflekterar kan jag tänka efter en episod… jag hittar nya sätt att förhålla mig till olika saker och handlingar.  Grunden är att se svagheter och luckor hos sig själv  för att kunna förändras och utvecklas och inte stagnerar.  När man tillsammans med andra utbyter erfarenheter så utvecklas tankar där ett gemensamt reflekterande ger möjligheter till att nya perspektiv uppstår. 

Vi söker alltid sammanhang och mening med det vi gör och i handlingar som sker i vardagen. Vårt språkbruk har inte de nyanser som kanske skulle behövas då  vi vill förmedla upplevelser eller tankar. Vi behöver tänka och prata utanför boxen. Att förmedla någoting så att andra förstår.  Allt handlar om hur man tolkar det sagda ordet.

 ”Om alla hade samma information  skulle det inte vara någon större poäng med att kommunicera”

Att ställa sig i dialog med sin egen praktik och att använda dokumentation som underlag i gemensamma reflektioner för att utveckla verksamheten är en fantastisk möjlighet. Men finns det tillräckligt med bra handledare för att föra fram ett sådan utveckling. Där pedagoger kan ställa sig rätt frågor. Tex. Vad barnen lär sig och hur de lär sig? Hur får vi dialog med föräldrar och politiker ? och vem utvärderar detta?

Handledningsstrategier och handledning är viktigt men hur ser det ut på förskolorna runt om i Sverige. Finns det handlednig och hur ser den då ut?

Jag hoppas att jag är en bra handledare och mentor. Jag strävar alltid efter att utveckla mig själv och verksamheten där jag arbetar. Då är det viktigt att jag bemöter människor runt mig med ödmjukhet , medvetenhet, lyhördhet och respekt, även när jag tar emot nya lärarstudenter, de ska ju bli mina kollegor. 

 

 
 

Kommentera här: